7 månader

För 481 dagar sedan såg mitt liv helt annorlunda ut. Då visste jag ännu inte att du växte inne i min mage. Jag hade sommarlov, funderade på vardagliga ting och mest på saker som gällde mig själv. För 480 dagar sedan förändrades det... Från den dag jag visste att du fanns var det inte längre jag som var huvudperson i mitt liv, det blev du som tog den platsen. Och det vet jag, att så kommer det alltid att vara.

För sju månader sen låg du i min famn för första gången och ingenting har varit detsamma sedan dess. Ingen kärlek har någonsin varit så stor och ingen människa har någonsin varit så viktig som du. Det är ditt välbefinnande som går före allt annat och det är dig jag tänker på mest. Även om det ibland kan vara lite knöligt att vara mamma och för någon liten sekund kan jag sakna det lätta i att bara ha mig själv att tänka på. Men det finns inget mer fantastiskt än att vakna varje morgon och mötas av ditt leende. Inget som är härligare än när du sträcker upp dina armar för att komma i min famn. Det finns inget underbarare än ditt kvittrande skratt.

Att jag får uppleva detta fantastiska... Att jag får vara din mamma, än så länge nästan ditt allt i livet... Det finns inget större. Jag önskar att jag alltid kan få dig att vara varm och mätt, känna dig älskad och trygg, och jag önskar att jag kunde skydda dig mot allt ont i världen.

Jag älskar dig mest av allt.
Min Ebba Alva. Mitt barn. Mitt allt.