Viktväkteri och träning
Jag var och tränade vid lunchtid idag. Spinning stod på schemat, svetten rann och GUD så skönt det var! Jag har inte varit iväg till gymet på två veckor nu, först på grund av förkylning och sen för att vi var bortresta men trots det så var det bara ljuvligt att sätta sig på cykeln igen. Varför jag säger så är bara för att jag oftast känner precis tvärtom efter ett uppehåll, det är segt som sirap att ta sig iväg, varenda tänkbar ursäkt ses som ett sätt att slippa och man får uppbringa all självdisciplin som finns för att ta sig iväg. I slutändan är det ju ändå så att man gör det ju för sin egen skull, man vet ju hur bra det känns efteråt och när man väl fått in träningen som rutin så finns det inget bättre!
Hur som helst. Jag tar mig iväg, cyklar förövrigt både dit och tillbaka i jordens motvind (så är det alltid, vinden måste vända bara för att jävlas med mig) och blev minst sagt lite konfunderad när jag kliver in i spinningsalen. Det första jag ser är nämligen en liten 3 månaders (min gissning) kille, sittandes i sin bilstol nedanför sin mamma på cykeln. Han är uppenbarligen tänkt att vara passets yngsta deltagare. Visserligen har han ett par lime-gröna Peltor i famnen, så hans små öron blir iallafall skyddade från musiken, men ändå? Nä, tacka vet jag att lämna Ebba hemma med sin far, för jag skulle inte ha ro att köra mitt race med henne sittandes brevid. Kanske få avbryta efter 10 minuter för att det inte passar unga fröken, vilket antiklimax... Men det är ju jag, och jag är heller inte den som lägger mig i hur andra gör!
Sen har det varit vägning idag också! Jag vet med mig att jag unnade mig lite för mycket godsaker under julveckan och jeansen satt återigen tajt när nyårsdagen kom. Sedan dess har jag återigen skärpt till mig och lite resultat har det fört med sig. Väger nu 1,3 kilo mindre än sist och med tanke på att jag först gått upp lite och ner det plus dessa 1,3 så är jag nöjd. Från och med idag lägger jag dessutom i andra växeln. Inga mer halvdana insatser, nu är det på riktigt. Har köpt en 16-veckors förköpskurs och innan den tiden är slut SKA jag ha gått ner 11 kilo. Tänker att om jag skriver om det här så får jag en extra sporre att sköta mig. Jag menar, annars blir det ju pinsamt!
Hur som helst. Jag tar mig iväg, cyklar förövrigt både dit och tillbaka i jordens motvind (så är det alltid, vinden måste vända bara för att jävlas med mig) och blev minst sagt lite konfunderad när jag kliver in i spinningsalen. Det första jag ser är nämligen en liten 3 månaders (min gissning) kille, sittandes i sin bilstol nedanför sin mamma på cykeln. Han är uppenbarligen tänkt att vara passets yngsta deltagare. Visserligen har han ett par lime-gröna Peltor i famnen, så hans små öron blir iallafall skyddade från musiken, men ändå? Nä, tacka vet jag att lämna Ebba hemma med sin far, för jag skulle inte ha ro att köra mitt race med henne sittandes brevid. Kanske få avbryta efter 10 minuter för att det inte passar unga fröken, vilket antiklimax... Men det är ju jag, och jag är heller inte den som lägger mig i hur andra gör!
Sen har det varit vägning idag också! Jag vet med mig att jag unnade mig lite för mycket godsaker under julveckan och jeansen satt återigen tajt när nyårsdagen kom. Sedan dess har jag återigen skärpt till mig och lite resultat har det fört med sig. Väger nu 1,3 kilo mindre än sist och med tanke på att jag först gått upp lite och ner det plus dessa 1,3 så är jag nöjd. Från och med idag lägger jag dessutom i andra växeln. Inga mer halvdana insatser, nu är det på riktigt. Har köpt en 16-veckors förköpskurs och innan den tiden är slut SKA jag ha gått ner 11 kilo. Tänker att om jag skriver om det här så får jag en extra sporre att sköta mig. Jag menar, annars blir det ju pinsamt!
2 kommentarer:
Håller med Annelie... 11kg!!!?? Du är ju inte speciellt stor nu. Jag tycker du är alldeles perfekt som du är, några kilo plus är ju bara klädsamt. Men du måste ju göra det som är bäst för dig! Du är i alla fall superduktig som tränar och står i :-)
Det finns de som klär i lite övervikt, men enligt mitt tycke är jag definitivt inte en av dem. Därför har jag en bit kvar till målet, men tack ändå för snälla ord!
<< Hem