Viktväktaren har ordet

För snart 8 månader sedan var jag det tyngsta jag någonsin varit och förhoppningsvis någonsin kommer att vara. Nu har det gått såpass lång tid att det nästan är preskiberat, åtmistone eftersom jag inte längre vistas i de där viktklasserna. Så nu först vågar jag vara ärlig om vad vågen sa den där morgonen då Ebba skulle födas några timmar senare... 95,2 kilo lyste de där illröda siffrorna på vågen i MVC´s korridor! Fattar ni vilken ångest det innebar att befinna sig 4,8 kilo ifrån tresiffrigt?!?!?! Det spelade ingen roll att jag visste att alla de kilona inte var inbäddade under min hud, utan skulle kapas med en hel del så fort lilla knytet kom ut... Och det gjorde de ju också. Fyra dagar efter Ebba föddes var 9 kilo borta och sedan dess har ytterligare 9,6 kilo kämpats bort.

Nu är det iallafall bara 3,6 kilo kvar till jag är nere på första målet: inskrivningsvikten på MVC. Därefter ytterligare 8 kilo till målvikt, och det börjar kännas som om det är inom räckhåll... Idag känner jag mig mer motiverad än någonsin, vet inte riktigt vad det beror på. Kanske bara för att jag vet att det krävs en vilja av stål, eftersom min närmsta granne här i Linköping är Cloettas fabriksutförsäljning... Hur som helst så hoppas jag att det håller i sig. Jag vet ju att det finns en snygg, smal och självsäker tjej i den här kroppen, med en hel garderob som bara väntar på henne ;-)!