Framsteg

Nu händer det saker i en rasande fart! Hon tar några få steg här och där, men jag har ännu inte fått skriva in något datum för när Ebba gick för första gången. Bara hon har ett stödjande finger i ena handen så vågar hon stappla iväg på en längre sträcka och jag gissar att det inte dröjer länge innan hon knatar runt helt obehindrat. Videokameran står iallafall redo med fullt batteri inför premiärpromenaden. Sedan ett tag tillbaka dricker hon själv ur sin mugg och nu börjar intresset visa sig för att även inta maten på tallriken på egen hand. Imorgon blir det till att inhandla en bättre sked för ändamålet, ta på oömma kläder och låta henne börja på riktigt. Det kommer bli kladdigt, travar med tvätt och många bad framöver men roligt att se henne lyckas!

Mamma, pappa, titta och där är de ord den lilla ljuva rösten säger flera gånger om dagen. När hon vill kramas, när vi frågar något eller så alltihopa i en enda lång harang. Uttalet är inte lika tydligt som vårt, men det råder inget tvivel om vad det är hon menar. Klocka och lampa vet hon också precis vad det är för något och det går inte att finta henne hur mycket man än försöker. Klockan hänger på väggen och lampan är den där i fönstret... eller i taket eller ovanför spisen :-). Varje dag är ett äventyr och jag hinner nästan inte med i allt som sker. Det känns som om hon blivit stor över en natt och jag är verkligen så tacksam över att jag får vara hemma och se utvecklingen. Annars skulle jag nog tro att min bebis blivit utbytt mot ett barn medans jag var borta.

Gungning i vårsolen med Carina.

Ebba har varit utlånad under dagen för att hennes
rum skulle få första färglagret på väggarna. ÄNTLIGEN!
(Men jag bjuder inte på någon interiörsbild förrän det är klart...)