Rump-trauma

Vid 14.30 var det dax för eftermiddagsluren, Ebba var sömnig och som vanligt började hon tröttknorra efter bara en liten stund i sovrummet. Men istället för att därefter faktiskt somna börjar hon kråma och vrida sig i famnen, gny och tillslut gråta. Hon har de senaste dagarna varit lite knölig att få att somna på eftermiddagarna, så jag vankar vidare, sjunger lite lugnt och mjukt samtidigt som jag stryker henne över ryggen precis som jag brukar göra vid sovtid. Hon fortsätter dock gråta, ännu högre och tillslut trillar krokodiltårarna. Inget läge i famnen är bra så jag lägger ner henne i sängen för att se om det blir någon skillnad men då blir hon helt förtvivlad. Jag tar upp henne, försöker lugna och trösta, men inget hjälper. Börjar bli lite orolig för hon gråter aldrig på det här sättet, det har faktiskt aldrig någonsin hänt och tillslut börjar jag också gråta.

Funderar på blöjan? Den byttes för mindre än en timme sedan, inga konstigheter, den känns inte speciellt blöt nu och det luktar inget. Lägger henne ändå på skötbordet, tittar efter... Illrött! Överallt! Bajsat. Luktfritt. Inte konstigt att hon var ledsen... Och jag känner mig självklart som världens sämsta mamma som inte fattade problemet långt innan det uppkom. Hon har fått vara med rumpan bar ända sedan dess. Krupit runt, lekt och både kissat och bajsat på golvet. Luftning är en förutsättning för att lindra rodnad ser ni. Då får man stå ut med att bebisen inte är pott-tränad än!