Beslutsångest

Cykelstol till Ebba inhandlades igår, men det var valet var allt annat än självklart och det var många mentala falluckor som försvårade köpet. Jag har någon djupt rotad idé om att dyrare alltid innebär bättre, vilket den mer logiska delen av mig själv förstår att så självklart inte alltid är fallet. Men vad gör det när den inte så logiska delen fortsätter hävda sin idé? Valet stod mellan en billigare, rakare modell som inte var lika snygg (iofs är väl ingen cykelstol snygg...) som en dyrare, perfekt färgmatchad stol som såg snäppet bekvämare ut. Ebba fick provsitta, vi klämde, vände, mätte, tittade, funderade, resonerade och tillslut efter överläggning med både försäljaren, min mamma och Ebbas kusins föräldrar gick jag till kassan med den billigare varianten. Eftersom det är vardagscykling och inte långmilaturer vi planerar sansade jag mig tillslut och insåg att det inte var värt 300 spänn extra i princip bara för att färgen matchade cykeln bättre. Det finns ju annat att lägga pengarna på när man har barn. Men tankarna tog inte slut där ändå. Ända fram till att bytesrätten var förverkad då jag tvingade mig att slita bort förpackningen runt monteringsdeln, var jag påväg att cykla tillbaka för att byta. Hade jag varit snål? Hon sitter säkert mycket skönare i den andra, den var ju ändå dyrare. Nog var det ju snyggt med en röd dyna i stolen... Sjukt. Jag vet. Nåväl. Vi monterade, placerade Ebba på plats och begav oss ut på premiärtur. Vilken frihet! Att slippa ta vagnen och gå överallt man ska och att framförallt komma fram på ett kick! Ebba tittade nyfiket på allt som susade förbi och var det inte för att vi måste hem för att äta och sova, hade vi nog varit ute och cyklat fortfarande!