En alldeles förtrollad kväll

Fredagen kom och tiden för det hemliga närmade sig. Helt enligt instruktionen var jag färdig i god tid till klockan 18, Ebbas skötväska var påfylld och även hon var klädd för det vi inte visste vad som väntade. Jag hade inte hört av Klas på hela dagen och får villigt erkänna att jag satt nästintill klistrad vid fönstret med telefonen i handen ju närmare tiden kom.
Så ringer det på dörren. Utan att jag sett honom komma över gården. Och titthålet hålls för.

Jag vet inte hur mycket jag hann tänka när jag öppnade och såg Ninnie och Emil där. Hade Klas bjudit hit dem på middag, eller hade jag råkat bestämma något med dem som jag glömt att avboka? Och oj vad dålig timing om de nu bara kom förbi för att hänga med oss!
Men nej då. Min man hade helt hemlighetsfullt snokat reda på Ninnies nummer, ringt och ordnat barnvakt och dessutom hade de båda lyckats hålla det hemligt under hela veckan!
Klas kom hem strax efter, lika hemlig som tidigare, bytte om till skjorta och så for vi iväg. Med varsin cykel, utan dotter, med handväska istället för skötväska, ner mot stan... Och jag gissade hejvilt. Mat förstod jag var inblandad i någon form eftersom det förmodligen inte bara var min mage som kurrade vid det här laget. När vi gick förbi stora torget började jag hoppas. Stället med maten med stort M, med vinet med stort V... Och JA visst var det så!

Vi började med en drink i baren på G:a Masters, fortsatte med det mest läskande från menyn och bara njöt! Det ena ljuvliga efter det andra ställdes fram på vårt bord och precis när jag trodde jag ätit det godaste någonsin så kom det något än mer fantastiskt. Så mycket mat, så mycket vin och så mycket kärlek! Att dessutom få sitta och prata, umgås och bara rå om varandra under så lång tid som vi själva ville var nästan mer än man kunde ta in. Och det var alldelens, alldelens underbart! En kvällspromenad hem avrundade vår afton på stan, vi kom hem till en sött snusande dotter och Ninnie och Emil gick hem. Kvar var bara vi och kärleken...

Tack för en alldeles förtrollad kväll mitt hjärta.
Jag älskar dig så obeskrivligt mycket!

Och tack Ninnie för att du finns, för att du älskar vår dotter och framförallt för att du dessutom lyckades byta pass igår! Och Emil: Håll ut. Snart kommer Ebba avguda dig lika mycket som Ninnie!