Valborg minus brasa

Efter en helg med en förkyld och febrig dotter, var vi bortbjudna på tacomiddag hos bekanta på Valborsmässoafton. Tanken var givetvis ursprungligen inställd på grillning i trädgården och en efterföljande promenad ner till elden i Almedalen, men blåsten som härjade just denna dag omöjliggjorde planerna. Så, vi satt inne istället, barnen busade och alla var lika glada för det.
De bekanta har två söner varav den äldsta, Simon 4 år, har visat sig vara lite förtjust i mig. Tidigare har detta resulterat i en viss blyghet gentemot att vara nära eller, hemska tanke, ge mig en hejdå kram när vi går hem, men den här kvällen var det annorlunda. Det var mig han ville leka med, jag som skulle hjälpa till med toabesöket, jag som skulle byta om till pyjamas och jag som skulle läsa godnattsaga. Så Simon väljer en bok, vi klättrar upp i hans våningssäng, lägger oss under stjärnhimlen och jag harklar mig inför att börja läsa om Långben och den försvunna skatten...

Simon: Men vänta... (ser fundersam ut) Jenny... Kan du läsa? Ja, alltså är du DUKTIG på att läsa böcker för barn?
Jag: Jag vet faktiskt inte. Jag får prova så får du säga om jag kan eller inte.
Simon: Okej (ser lättad ut). Det var en bra idé. SÅ gör vi!
Han lägger sig till rätta igen och jag hinner läsa fem meningar... Ivrigt sätter han sig upp i sängen igen.
Simon: Men Jenny! (stort leende) Du ÄR ju duktig! Jätteduktig!
Han lägger sig till rätta igen, lite närmare. Lutar huvudet mot mitt och lägger snart även sin hand runt min haka. Jag fortsätter läsa, han lyssnar och klappar lite på min haka.
Simon: Vet du Jenny? (lång tystnad...) VET du hur mycket jag tycker om dig?
Jag: Nej, det vet jag inte.
Simon: Jo, super-duper-super-jätte-bamse-bamse-jätte-super mycket! Du är så söt och så kan du läsa sagor JÄTTEBRA! Du är ju världens bästa Jenny!

Söta, goa, mysiga Simon! Spontana, härliga, fina unge! Jag tycker jättemycket om dig och hela din familj med! Och Å, vad jag längtar efter att få höra samma snälla, fina saker från Ebba i framtiden!