Luleå i backspegeln

Ja... då har vi lämnat Norrbotten bakom oss för den här gången.
Det kändes annorlunda att åka i morse, ganska vemodigt faktiskt... Som att avsluta ett kapitel i livet...
Visst blir det fler resor upp till Lule även i framtiden, men det blir ju aldrig mer att åka "hem" när inte min familj finns kvar där.
Kanske blir det glesare mellan resorna och förmodligen blir det inga fler jul- eller nyårsfiranden i den riktiga vargavintern...

Ja ni förstår att det känns lite ledsamt på något sätt... även om jag samtidigt är så OERHÖRT lycklig över att få mamma och Roland så nära!!!

Det är ju faktiskt så... att vilket ställe på jorden som helst kan bli "hemma", bara man har de man älskar nära den platsen... Så nu du Ulrika - nu är det bara du som fattas här söderut... :-)