Bra start, uselt avslut

Jag pratar om idag. Dagen började väldigt positivt, jag vaknade före dottern helt utvilad trots att jag i själv verket bara sovit sex timmar och jag hann både äta frukost, läsa tidningen och packa skötväskan i lugn och ro innan det lilla yrvädret vaknade. Dessutom hann Ebba få kläder på kroppen och välling i magen, plus att vi hann i tid till Klapp och Klang på andra sidan stan till klockan 9.30. Så här i efterhand när jag läser mina egna ord tycker jag det låter helt orimligt men precis så var det, kanske var det en god fe som stannade tiden en timme eller så var det helt enkelt bara timing och bra flyt! Det är tyvärr alldeles för sällan vi tar oss till Klapp och Klang för Ebba älskar det verkligen och jag skulle verkligen behöva friska upp minnet ordentligt av alla trevliga sånger som finns. Men med tanke på att vi måste vara klara att gå ut genom dörren senast klockan 8.45, så är det inte så konstigt att det inte inträffar så ofta. Vi får försöka bli lite mer morgonpigga helt enkelt, för man blir på gott humör av ett rum fullt med glada barn och sånger, så är det bara!

Viktväktarna var nästa anhalt och även därifrån gick jag med ett leende på läpparna. Mitt mål på -1 kg i veckan uppnåddes inte riktigt men väl 0,8 och det kan jag godkänna. Jag känner mig fortfarande jättemotiverad och om jag fortsätter i den här stilen så kommer jag klara att gå i mål inom de 14 veckorna som är kvar.

Humöret började inte dala förrän det visade sig vara totalt omöjligt att få Ebba att somna vid sin eftermiddagslur. Hon la tillslut igen ögonen men precis i samma sekund kliver min kära man in genom dörren, vilket givetvis stjälpte hela insomningsproceduren. Mycket riktigt tog det sedan bara någon timme innan hon var så trött att grinigheten kom och då var det försent för att ta en tupplur. Hon har varit trött, gnällig och bara inte rolig att ha och göra med sedan sen eftermiddag. Ville inte vara på golvet varpå jag tar upp henne, hon skruvar sig och försöker bryta sig loss, jaha, ner på golvet igen, gråt och skrik, upp igen, skruvar sig, gnäller... Jag kan fortsätta... Så varför inte låta henne sova en stund då? Jo, därför att om hon sover senare än klockan 17 så får det rejäla konsekvenser för natten, och jag är inte beredd att byta en halvtimmes tupplurstid mot tre extra timmars vakenhet framåt midnatt. Det blev istället tidigarelagd kvällsvälling och klockan 20 kom så äntligen John Blund...

Dessutom har jag precis bränt alla pengar jag hade. Ja, betalat räkningar och fyllt upp matkontot vill säga, vilket nu innebär att jag för övriga utgifter har en daglig budget motsvarande en kopp kaffe på stan. Det är så futtigt att det skulle kunna vara ett skämt, men jag skrattar inte. Det värsta är ändå att jag vet att det kommer fortsätta vara ungefär så här under ett bra tag framöver. Fler föräldradagar är inte ett alternativ, då de i så fall inte räcker fram till jag börjar skolan igen och när jag sen väl börjar skolan igen, ja då är det inte mycket fetare check som kommer från CSN varje månad. Jag har iallafall annonserat mitt intresse för att börja jobba lite extra igen, men än så länge har det inte gett något napp och således inga inkomster att kalkylera med. Ni får kalla mig materialist om ni vill, men jag mår inte bra av att inte kunna köpa något nytt då och då. Om en vecka åker vi till Luleå och jag är så tacksam för mitt födelsedags-presentkort på stans finaste underklädesbutik. Då ska jag verkligen njuta av att få komma hem med något fint till mig själv!

Och bara för att göra allt lite extra tråkigt så åkte Klas till fastlandet idag, så jag får dessutom lägga mig ensam i en kall säng när jag lägger mig... Hade jag fortfarande varit rökare så är detta ett sånt tillfälle när jag hade befunnit mig ute på balkongen, stäckrökandes tre cigaretter. Men nu är jag ingen rökare längre och inte kan jag gå till affären och köpa en jättestor godispåse heller, eftersom dottern ligger och sover och jag dessutom är en sån förbannat envis viktväktare. Nu får det istället bli en kopp te och en stor portion självömkan. Skitkul liksom.

Uppdatering klockan 22:44

Min molokna uppsyn är utbytt mot ett leende och några glädjetårar. Det har nämligen precis regnat lite guld från himlen, från en ängel som jag har lyckan att få kalla min mamma. Min underbara mamma, som alltid sträcker sig den där extra biten för att göra mig glad...

Tack mamma!
Jag älskar dig såå mycket!