Utvecklingsuppdatering

Just det ordet lär knappast bli Ebbas första, men snart kan vi nog skriva in något i kalendern. Vid två tillfällen har jag tyckt mig höra "mamma" (och i samma mikrodels sekund blivit översvallande glad), men det har omedelbart efter mynnat ut i ett långt ma ma ma ma ma ma ma och inte heller var det riktat direkt till mig någon av gångerna. Samma sak gäller pappabenämningen och jag antar att det blir tight lopp på vilket som kommer ut först, däremot har hon vid ett par tillfällen tittat upp mot taket när jag frågat henne var lampan är, så visst finns det ett språk där inne på bearbetning.

Vårat hjärtegryn har också blivit en riktig tumtjej. Ända fram till nu har hon bara sugit sporadiskt på det omdiskuterade fingret, men sedan några dagar tillbaka märker vi en klar upptrappning av denna syssla. När hon är trött, ledsen eller fundersam, ja då slinker tummetott in i munnen illa kvickt. Inför framtiden hade det kanske varit lättare om hon var en napptjej, att då kunna göra en "ritual" av att sluta med nappen, kanske gå till nappträdet på Galgbacken och hänga upp den med alla de hundra andra eller kanske att göra som Olivia. Det är ju lite svårare att lägga bort tummen när den finns där hela tiden, men för tillfället tycker jag det är jättebra att hon har hittat ett sätt att trösta sig med när hon behöver det och jag funderar inte så mycket på att det kommer en dag då tummen ska ur munnen för gott. Den dagen den sorgen så att säga.

Ebba blir bara rörligare och snabbare för varje dag som går. Kryptempot har snabbats på och en mycket uppskattad lek är "kan jag krypa snabbare än mamma till nästa rum-tävling" längs golvet här hemma. Lägenheten utforskas i vartenda skrymsle, inga böcker i bokhyllan står längre säkert och vardagsrumsbordet får hållas helt rent från saker eftersom hon nu med lätthet går längs bordskanten. Lära-gå-vagnen hon fick i julklapp används flitigt och stegen börjar nu klara samma tempo som armarna skjuter den framåt. Att ställa sig upp mot saker är inte längre någon match och konsten att sätta sig ner igen på egen hand finns sedan en tid också i kunskapsbanken. Det verkar som om hon inte kan få nog av att just ställa sig upp och sätta sig ner, för det gör hon långa stunder utan att byta syssla. Ställa sig upp, kolla läget på det hon ställt sig upp mot, sätta sig ner, ställa sig upp, kolla läget, sätta sig ner... Om och om igen, roligt, roligt!

Glad i maten har hon också blivit. Roligast är det när hon själv får gegga och stoppa maten i munnen, men gapar stort även när mamma matar. Stora portioner mat med efterrätt till lunch och middag, välling till frukost och kvällsmat och mammamjölk till några mellanmål är hennes dagsmeny nu och det är ju inte mer än rätt eftersom utgifterna ökar i takt med aktiviteterna.