Borta bra men hemma bäst!

Då andas vi Visby-luft igen då! Ett och ett halvt dygn tog det från fasters dörr till våran och jag ljuger inte när jag säger att vi var ganska trötta när vi klev in genom dörren. Vi vuxna sov inte så mycket och dessutom så var flygningen mellan Greensboro och New York den värsta någonsin... Litet plan, lång inflygning och vindpustar var ingen bra kombination för undertecknad, som febrilt fick fixera blicken på förbipasserande moln för att övertyga hjärnan om att det var som det skulle. Efter graviditeten har jag nämligen utvecklat åksjuka och denna visade sig från sin fulaste sida på väg ner på marken. Tack och lov behövde inte Ebba någon uppmärksamhet av mig så jag kunde till 100 procent fokusera på profylaxandning och krampaktigt hålla i kräkpåsen... (den behövde dock inte användas).

Ebba var den som klarade resan bäst. Hon blev kompis med varje flygvärdinna på båda flygen, skrattade och var glad precis hela tiden! På flyget från New York fick hon en egen liggdel inpluggad i väggen framför våra stolar, så där sov hon gott under drygt 5 av de 7 timmarna till Arlanda. Jag är helt förundrad och mycket stolt över min lilla resflicka, trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle gå så bra att flyga och ställa om dygnsklockan, både på dit och hemvägen.

Det märktes att Ebba var glad att komma hem... Hon tittade storögt på alla saker i alla rummen, skrattade och suckade precis som att "Oj, vad skönt att vara hemma!". Vi sov till 11, myste kvar i sängen en stund och så somnade Ebba om igen - till 14.30! Så hon hade lite att ta igen, men nu ikväll somnade hon åter på sin vanliga kvällstid. Jag ska dock vara uppe ett tag till... och njuta av de sista timmarna på min 28:e födelsedag!