Den stora kärleken...

Vi har varit gifta i exakt en månad idag! Jag har börjat få den mesta posten i mitt nya namn, jag har nu vant mig vid att signera som Jenny Hult och jag har vid åtminstonde tre tillfällen presenterat mig som Klas fru. Första gången höll jag nästan på att börja fnissa högt, det lät liksom så vansinnigt vuxet!

Jag tittar fortfarande på min tjusiga, gnistrande ring flera gånger om dagen. Den är så fin! Och den påminner mig varje gång om vilken underbar dag vi hade! Vi har ännu inte fått våra bilder från fotografen, men på något sätt känns det kul att fortfarande ha dem att se fram emot... även om man självklart är väldigt nyfiken nu!

Jag var ut till Klas gamla hus idag, där han bodde när vi träffades... och på vägen ut dit var det som om jag förflyttades tillbaka i tiden, till de allra första dagarna vi sågs. Allt var kristallklart - hur han höll min hand hela vägen hem från båten den där första lördagskvällen för snart tre år sedan, hur brasan sprakade medans vi bara kramades och tittade på varandra i soffan, hur det kändes att ha "kommit hem"... Jag blir alldeles tårögd av att tänka på uttrycket i hans ögon när han såg på mig då och det härligaste är att jag ser den blicken än i dag. Jag lovar att jag var minst lika pirrig och nykär idag när jag åkte hemåt som jag var när vi träffades för tre år sedan!

Mycket som har hänt på den här tiden. Vi har blivit en familj. Vi har tillsammans åstadkommit våran underbara lilla tjej. Vi har vuxit tillsammans. Vi är som prästen sa... ett hem för varandra.

Du är min prins Klas, jag älskar dig så galet mycket!

Din fru.