Ensamma mamman

Dottern sover fortfarande som bäst och jag ska snart göra henne sällskap igen. Har glömt hur det kändes att vara uppe så här tidigt: trött och fruset, men ändå ganska skönt... Dock är jag mycket glad att Ebba har bestämt sig för att börja sina dagar långt senare än denna arla morgontimma. Jag klev bara upp för att vinka av min man och han åkte alldeles nyss. Jobbresa till Göteborg i fem dagar. Det känns som en smärre evighet... Vi saknar dig redan älskling!