Barnfri

För första gången sedan Ebba föddes är jag ifrån henne en hel dag. Klas och Ebba har åkt ut på besökstur till sudret medan jag stannade hemma i stan. Än så länge har jag varit och tränat, tagit en långdusch, fixat håret, noppat ögonbrynen, dammat av ögonskuggorna (för något annat än mascara har inte existerat de senaste månaderna) och klätt på mig mina nya fina kläder. Och de väntas inte hem ännu på ett bra tag. Det är skönt att kunna sitta framför datorn utan att lyssna efter om lillstumpan vaknar eller bekymra sig över vad det var hon plockade upp från golvet när inte jag såg. Men samtidigt känns det väldigt tomt. Vad ska man göra med all tid som plötsligt uppenbarade sig?! Funderade nyss på att ringa och höra hur de har det och vad de gör, men bestämde mig omedelbart efter tanken slog mig att låta bli. Jag sippar vidare på min kaffekopp, läser igenom min bloggrunda och går sen ut och bättrar på läppstiftet istället.

Det är iallafall en väldigt ovanlig syn som kommer möta maken när de kommer hem. Visst är det fortfarande jag, men i lite snyggare förpackning än vad som är brukligt nu för tiden. Annat var det när vi precis träffades, då var jag minsann mitt allra vackraste jag varje dag. Nu gör man sig bara fin när man ska gå ut, inte när man ändå bara ska var hemma med maken. Är inte det märkligt? Det borde inte vara bara att vara hemma med maken. Det är ju egentligen honom jag vill vara fin för även om jag vet att han tycker precis lika mycket om mig osminkad och iklädd slappiskläderna...

På begäran... : nya outfiten