Semesterrapport

Ni får ursäkta frånvaron från bloggen, men den har hamnat långt ner på prioriteringslistan nu när naturen ligger precis utanför dörren. Solen som skiner över ett tjockt vitt snötäcke, snötäckta grenar och skog så långt ögat kan nå... det är synen som möter mig när jag tittar ut genom fönstret. Inte svårt att förstå att vi trivs på vintersemestern.

Torsdagen spenderades här i byn. Vi intog lunch och kaffe hos Johnny och hans dotter på Fyrklöverns Livs (jo, här känner alla alla) och vi tog en uppfriskande promenad i trettiogradig kyla både dit och hem påpälsade till tänderna (TACK Linda för den röda vinteroverallen!). I fredags begav vi oss in till Luleå, köpte pulka, besökte nybyggda Kulturens Hus, lunchade med en kompis och fikade årets godaste semla på ett mysigt café i stan. Väl hemma på landet badade Ebba i tvättbaljan, teståkte pulkan, busade vidare med leksakerna och sa MAMMA för första gången! Nästan sådär klockrent riktat till mig och det var STORT!!! Det har inte upprepats riktigt på samma sätt sedan dess men jag noterar ändå den 9 februari som dagen för det första ordet.

Lördagen tillbringades återigen här ute på landet. Denna gång tillsammans med tre skotrar, en kälke, medhavd matsäck och ett gäng bybor. Ebba somnade ganska omedelbart i kälken och vi turades om att göra henne sällskap, för ingen av oss ville missa chansen att få gasa ur tummen. En fastkörning i flödvatten, öppen huv vid två tillfällen och en smärre avåkning bland tallarna var det som sinkade oss på vägen mot utegrillad hamburgare och varm choklad i magen. Ebba var sitt mest strålande jag hela dagen och verkade helt klart ha ärvt sin mors intresse för de banddrivna fordonen.

Så åkte Klas hem i söndags morse. Efter avvinkning på flygplatsen fortsatte dagsprogrammet med Ebbas första stallvända. Redan innan hon föddes grodde en önskan hos mig om ett blivande hästintresse och det verkar kunna bli möjlighet. Jag tror aldrig hon strålat så mycket som när hon fick stryka Zebastian på mulen och inte var hon direkt ledsen när hon fick komma upp i sadeln heller. Så Annelie: Vi kanske åberopar den där stallplatsen någongång i framtiden :-)