Älskade Norrbotten!

Sent i söndagskväll togs stora resväskan fram och långkalsonger, kängor och Lovvikamössan packades ner i väskan som imorse lastades på flightnummer SK008 med destination Luleå. Som alltid nästan överrumplas jag av känslor när planet tar mark och jag ser Luleåskylten på terminalen. Som jag längtat och nu är det äntligen Norrbottnisk mark under mina fötter! Det är 25 grader kallt, vitt, gnistrande och vackert. Det är knarr under skorna och det är hemma! Även om min man, min dotter och mitt hem finns på Gotland och det är mer än sex år sedan jag flyttade härifrån så kommer det nog alltid kännas så, även om det från och med nu inte kommer att vara som jag är van vid.

För ganska precis åtta månader sedan var vi här sist. Då stod sommaren för dörren, Ebba var pytteliten och allting var annorlunda. Vi bodde hemma hos Ulle i stan och mamma och Roland bjöd på middag hemma på Snövägen nästan varje dag. Nu är det någon annan som har sitt namn där på dörren och det känns jättekonstigt. Mamma och Roland bor inte längre här och det är första gången jag har kommit hem, utan att kunna åka hem... Ulrika finns fortfarande här och det är hon som gör att min längtan hit fortfarande är lika stor. Min bästa vän som jag saknar alldeles för ofta och alldeles för länge, men på något konstigt sätt ändå nu är glad för att hon fortfarande bor här uppe. Även hon har bytt adress sedan sist, stad är bytt mot landsbygd, lägenhet mot hus och dammråttor mot riktiga råttor (inte så farligt som det låter, men vi påträffade en liiiten, liiiten mus ikväll...) Och hon mötte oss på Kallax med en liten rundning på magen... I juli får jag ytterligare en anledning att längta lite extra efter att åka hem!

Grattis älskade Ulrika och Conny!
Ni kommer bli världens underbaraste föräldrar!!!