tisdag, november 15, 2005

Farewell, aufwiedersehen, goodbye!

Så, idag har jag skiljts från min kära, trogna vän som tåligt stått på sin plats och väntat på mig varhelst jag ville, under dessa tre och ett halvt åren tillsammans... Ni som ägt en bil, ja ni kanske inte alla känt lika... Vissa av er kanske tycker att jag är konstig, men jag har verkligen haft en relation till min bil, min Andy...

Visst, jag ska inte försköna bilden helt och hållet, det har funnits duster oss emellan och vissa dagar har jag nog haft mer hatkänskor mot åbäket, men likaså... Ja, det var minst sagt lite vemodigt att plocka ur alla saker och låsa för sista gången. Och jag har aldrig tyckt det var så trevligt att köra dig som idag.
Sista färden...

Hejdå Andy... Ha ett gott liv!


1 kommentarer:

Anonymous Anonym skriver...

Oj så skönt.............Det tycker du ju egentligen.
Men.........jag vet precis hur du känner.
En gång för länge länge sedan, när jag var riktigt ung, fanns en bil i mitt liv - Volvo PV -62, den kallades "Dum-dum".
Jag var inte ägare till den men trots allt så pass delaktig att jag vid försäljningen verkligen fällde tårar.
Det kan vara släktrelaterat ;-) detta med känslomässiga band till fordon i livet.
Varma kramar från Mamma

19 november, 2005 10:09  
Skicka en kommentar

<< Hem