Helt plötsligt är det vecka 36!

Ooops...sorry!!!
Skrev inget förra veckan & inte har jag nåt att säga till mitt försvar heller... Man blir lite kollrig i huvvet av att bara gå hemma och glömmer mer än om man hade fullt upp hela tiden... Konstig logik det där, men så kan jag tycka att det är även när man jobbar eller pluggar:
För lite att göra - inte ens det lilla blir gjort...
För mycket att göra - mer effektiv!
Nåja, jag skriver ju nu iallafall, och så har jag ju hottat upp sidan lite med, och det tog ju sin lilla tid det med ;-)

Hur som helst - vecka 36...
Jag ber om ursäkt, men jag är ganska trött på att Pyret ska bo INNE i magen nu... Vill verkligen att Pyret ska bo UTANFÖR magen istället...
Känner mig otymplig, stor, "pustig" och ja... helt enkelt som en frustande, svettig hormonstinn flodhäst!

Och så - precis när man är som mest trött på sitt välsignade tillstånd - ja då kommer det en liten buff inifrån, en liten fot eller rumpa som buktar ut, som för att säga: -"Håll ut mamma, jag kommer snart!", och så känns allt genast mycket lättare...