Sista inlägget

En sida om Ebba får härmed sitt sista inlägg. Den nya sidan är färdig, så skynda er dit!
Och lägg in www.hultliv.se i era länklistor!

Sid-trubbel

Skulle publicera nya sidan i förrgår, men fick av en händelse syn på den i Internet Explorer... Sjävklart funkade den inte i denna webbläsare, som typ ALLA fortfarande använder (inte jag, kör Firefox) och det går ju inte ihop, så nu har det tunga artelleriet kallats in (maken) och vi hoppas att den snart kan få se dagens ljus!

Fånga ett leende

Lagom till Ebbas ettårsdag gick vi till Jesper och fångade ett leende på bild. Ja, fler leenden än ett blev det förstås, men ett av dem deltar i tävlingen med samma namn. Vinsten är en resa för hela familjen till Disneyland i Paris, så se nu till att gå in och rösta på våran gullunge! Levande härliga bilder på en busig tjej som precis lärt sig gå... Nu håller vi alla tummarna för att vi vinner resan!

Foto: Jesper Hammarlund, Bildvision

En alldeles förtrollad kväll

Fredagen kom och tiden för det hemliga närmade sig. Helt enligt instruktionen var jag färdig i god tid till klockan 18, Ebbas skötväska var påfylld och även hon var klädd för det vi inte visste vad som väntade. Jag hade inte hört av Klas på hela dagen och får villigt erkänna att jag satt nästintill klistrad vid fönstret med telefonen i handen ju närmare tiden kom.
Så ringer det på dörren. Utan att jag sett honom komma över gården. Och titthålet hålls för.

Jag vet inte hur mycket jag hann tänka när jag öppnade och såg Ninnie och Emil där. Hade Klas bjudit hit dem på middag, eller hade jag råkat bestämma något med dem som jag glömt att avboka? Och oj vad dålig timing om de nu bara kom förbi för att hänga med oss!
Men nej då. Min man hade helt hemlighetsfullt snokat reda på Ninnies nummer, ringt och ordnat barnvakt och dessutom hade de båda lyckats hålla det hemligt under hela veckan!
Klas kom hem strax efter, lika hemlig som tidigare, bytte om till skjorta och så for vi iväg. Med varsin cykel, utan dotter, med handväska istället för skötväska, ner mot stan... Och jag gissade hejvilt. Mat förstod jag var inblandad i någon form eftersom det förmodligen inte bara var min mage som kurrade vid det här laget. När vi gick förbi stora torget började jag hoppas. Stället med maten med stort M, med vinet med stort V... Och JA visst var det så!

Vi började med en drink i baren på G:a Masters, fortsatte med det mest läskande från menyn och bara njöt! Det ena ljuvliga efter det andra ställdes fram på vårt bord och precis när jag trodde jag ätit det godaste någonsin så kom det något än mer fantastiskt. Så mycket mat, så mycket vin och så mycket kärlek! Att dessutom få sitta och prata, umgås och bara rå om varandra under så lång tid som vi själva ville var nästan mer än man kunde ta in. Och det var alldelens, alldelens underbart! En kvällspromenad hem avrundade vår afton på stan, vi kom hem till en sött snusande dotter och Ninnie och Emil gick hem. Kvar var bara vi och kärleken...

Tack för en alldeles förtrollad kväll mitt hjärta.
Jag älskar dig så obeskrivligt mycket!

Och tack Ninnie för att du finns, för att du älskar vår dotter och framförallt för att du dessutom lyckades byta pass igår! Och Emil: Håll ut. Snart kommer Ebba avguda dig lika mycket som Ninnie!

Hot housewife

Vi sitter just nu och ser på Victorias secrets modevisning på tv 3. Snyggare, läckrare, fräschare tjejer än de som struttar nedför podiet finns i mina ögon inte och när en av de absolut snyggaste vänder baksidan till säger maken:

"Ja, den tjejen hade ju NÄSTAN lika snygg rumpa som dig."

Jag höll på att kvävas av popcornet jag tuggade på! Så då vet ni - Gisele Bundchen, släng dig i väggen. Fru Hult är H.O.T!

Hemlighetsmakeri

Min man ringde nyss, frågade om jag har något bokat på fredag kväll. Och nej, inget bokat fanns. Men NU finns det! Jag ska vara klar för att gå ut genom dörren klockan 18. Inga fler ledtrådar.

Spännande! Jag älskar överraskningar!
It´s a date darling!

Vår söndag i bilder

Ulle vid vackraste delen av muren

Mor och dotter i almedalen

Ebba jagar änderna

Maken och vännen i solgasset

Gullunge på språng!

Finfrämmande

Vi har besök. Av världens bästa Ulrika. Med världens finaste mage!
I onsdags hämtade vi henne på flygplatsen och ända sedan dess har vi njutit av sällskapet. Så ni förstår varför jag inte är så aktiv här. Den nya sidan får också vänta till efter hon åker hem på tisdag. Nu ska vi ut i solen, hitta något mysigt café, slänga upp fötterna på en stol och luta oss tillbaka med en god kopp kaffe!

Arbete i det tysta

Återigen är det glest mellan inläggen och min lathet kopplar jag delvis till att jag är trött på hela hela layouten på bloggen. Den känns tråkig och en ansiktlyftning är välbehövlig för att intresset och lusten ska finna sig med full kraft igen. Och det är på gång! Lite mer tid behöver jag, men snart kommer en rykande färsk sida långt från Bloggers tråkiga teman och upplägg. Hav tålamod!

På språng

Nu har hon hajat det här med gående på riktigt. Dessutom kan hon sedan två veckor även ställa sig upp på egen hand, så nu är det endast vid ett fåtal tillfällen hon tar sig fram krypandes på alla fyra. Nej, nu är det gång som gäller. Hela tiden, överallt och helst i en rasande fart! Inomhus är det stadigt och utomhus... ja... Vi kan väl konstatera att Visbys kullerstenar är minst sagt bra balansträning för en novis på två ben.

Valborg minus brasa

Efter en helg med en förkyld och febrig dotter, var vi bortbjudna på tacomiddag hos bekanta på Valborsmässoafton. Tanken var givetvis ursprungligen inställd på grillning i trädgården och en efterföljande promenad ner till elden i Almedalen, men blåsten som härjade just denna dag omöjliggjorde planerna. Så, vi satt inne istället, barnen busade och alla var lika glada för det.
De bekanta har två söner varav den äldsta, Simon 4 år, har visat sig vara lite förtjust i mig. Tidigare har detta resulterat i en viss blyghet gentemot att vara nära eller, hemska tanke, ge mig en hejdå kram när vi går hem, men den här kvällen var det annorlunda. Det var mig han ville leka med, jag som skulle hjälpa till med toabesöket, jag som skulle byta om till pyjamas och jag som skulle läsa godnattsaga. Så Simon väljer en bok, vi klättrar upp i hans våningssäng, lägger oss under stjärnhimlen och jag harklar mig inför att börja läsa om Långben och den försvunna skatten...

Simon: Men vänta... (ser fundersam ut) Jenny... Kan du läsa? Ja, alltså är du DUKTIG på att läsa böcker för barn?
Jag: Jag vet faktiskt inte. Jag får prova så får du säga om jag kan eller inte.
Simon: Okej (ser lättad ut). Det var en bra idé. SÅ gör vi!
Han lägger sig till rätta igen och jag hinner läsa fem meningar... Ivrigt sätter han sig upp i sängen igen.
Simon: Men Jenny! (stort leende) Du ÄR ju duktig! Jätteduktig!
Han lägger sig till rätta igen, lite närmare. Lutar huvudet mot mitt och lägger snart även sin hand runt min haka. Jag fortsätter läsa, han lyssnar och klappar lite på min haka.
Simon: Vet du Jenny? (lång tystnad...) VET du hur mycket jag tycker om dig?
Jag: Nej, det vet jag inte.
Simon: Jo, super-duper-super-jätte-bamse-bamse-jätte-super mycket! Du är så söt och så kan du läsa sagor JÄTTEBRA! Du är ju världens bästa Jenny!

Söta, goa, mysiga Simon! Spontana, härliga, fina unge! Jag tycker jättemycket om dig och hela din familj med! Och Å, vad jag längtar efter att få höra samma snälla, fina saker från Ebba i framtiden!