Utveckling

Ebba är idag 78 dagar gammal, eller lite lättare att hantera - 2 månader och 17 dagar gammal.
Sist vi var till BVC låg vikten på 5210 gram och längden på 58 centimeter, men det var 17 dagar sen, så lite till har nog lillgumman vuxit sedan dess.
Hon är sedan några dagar stadig i nacken och vill helst sitta upp hela tiden genom att man håller henne i midjan.
Dessutom har hon börjat sträcka sig efter saker och ting som presenteras framför henne. Det kan vara mammas ansikte, mobilen över skötbordet eller nu senast, dingel-skallrorna på babysitterns lekbåge. Man ser verkligen koncentrationen i hennes ögon och hur hon kämpar med att få tag i vad det nu är som siktet är inställt på...
Hon gurglar och jollrar mer och med mer "tryck"i ljuden, ordentliga tjut ger hon i från sig ibland :-)
Och hon sover som en liten ängel... Ett litet mål framåt 7 på morgonen, sen myser vi och somnar om till 9. Och då vaknar hon med ett stort leende :-)

Ja, hon är mammas och pappas lilla ängel!
Världens underbaraste lilla gryn - min dotter!

Grattis mormor!!!

Idag fyller världens bästa mormor 52 år! Hipp hipp hurra ropar Ebba med familj!
Hoppas du får en riktigt fin födelsedag där hemma bland flyttkartongerna :-)

Återträff

med vår föräldragrupp från MVC hade vi idag. Visserligen har ju vi mammor stående onsdagsfika varje vecka, men ändå... nu var ju nästan alla pappor med också.
Resultatet av våra stora magar blev en massa fina bebisar!
Närmare bestämt tre små tjejer - Ebba, Josephine och Alva, och fem små killar - Oliver, Benjamin, Sakarias, Raoul och Arne.






VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN ALLIHOPA!!!!
(ps. jag hoppas ni godkänner er närvaro här på bloggen... ds.)

Sverige - Tyskland på tre dagar

Sedan sist har vi hunnit vara på ytterligare en resa, så nu kan man verkligen säga att Ebba är en bil-van liten tjej! Från Luleå i norr till tyska Puttgarten i söder, har vi nu betat av under en tvåveckors period... Hugaligen, det är ju nog för en vuxen att inte vilja se insidan av en bil på mycket länge!
Men Ebba trivs i bilen! Kanske för att hon har sin bästa kompis där (förutom mamma och pappa då...) - Grodan! En liten grön tyggroda som hänger framför hennes bilstol, som hon äääälskar att prata med. Vi har bestämt att Grodan alltid får bo i bilen, för då kanske Ebba kopplar samman bilen med en trevlig pratstund :-)

Vi åkte i fredags morse från vår ö, och har hunnit med mycket under helgen! Hämtat brudklänning i Backaryd, bott på vandrarhem i Köpenhamn, köpt sprit i Puttgarten och hälsat på min mycket goda vän Linda i Kristianstad! Hektiskt, men ojojoj vad trevligt!!!

Och ytterligare en blooper kan adderas till min "tankspriddhetslista"... Jag glömde väskan med mina och Ebbas kläder hemma i hallen! Så vi var liksom förpassade att bo i de kläder vi hade på kroppen..., fast vi köpte faktiskt nytt efter vägen...
Som en kompis sa - en mycket bra ursäkt för lite hämningslös shopping! :-)

Luleå i backspegeln

Ja... då har vi lämnat Norrbotten bakom oss för den här gången.
Det kändes annorlunda att åka i morse, ganska vemodigt faktiskt... Som att avsluta ett kapitel i livet...
Visst blir det fler resor upp till Lule även i framtiden, men det blir ju aldrig mer att åka "hem" när inte min familj finns kvar där.
Kanske blir det glesare mellan resorna och förmodligen blir det inga fler jul- eller nyårsfiranden i den riktiga vargavintern...

Ja ni förstår att det känns lite ledsamt på något sätt... även om jag samtidigt är så OERHÖRT lycklig över att få mamma och Roland så nära!!!

Det är ju faktiskt så... att vilket ställe på jorden som helst kan bli "hemma", bara man har de man älskar nära den platsen... Så nu du Ulrika - nu är det bara du som fattas här söderut... :-)

Hello Norrbotten!

Nu befinner vi oss på nordligare breddgrader!
Och vi kan konstatera att Ebba tycks gilla att befinna sig i rörelse... Båtresan över till "Sverige" var spännande och så även bilresan ända från Nynäshamn till Luleå. Drygt 14 timmars effektiv restid har passerat med ett leende!
Ja, kanske inte exakt hela tiden, men i stort sett förutom då magen var tom eller kramlagret behövde påfyllning. Annars har hon skrattat, gurglat och jollrat med sin mamma i baksätet, sovit ett tag, tittat på allt utanför fönstret som swischat förbi och sen sovit ett tag till... Fast på tal om sömnen, så har den inte varit lika omfattande som hemma, för det har märkts att lillfröken inte haft ro till att sova när så mycket spännande har skett framför hennes ögon...

Det är iallafall skönt att vara framme och skönt att kunna vara lugn över det faktum att vi har 100 mil till framför oss snart... :-)

Växtnäring...

... för en liten tjej stavas - modersmjölk.
Se bara vilka dagens resultat från BVC blev:

Längd: 57 cm
Vikt: 4980 g

Lillan är inte riktigt lika liten längre :-)

Ska det vara såhär?!

Alltså... jag har hört talas om att man kan bli lite tankspridd och olik sig själv när man ammar, det har väl nåt med hormoner att göra... Klas säger att jag gör saker jag inte brukar, typ lämnar alla skåpluckor i köket öppna och glömmer bort saker stup i kvarten. Men idag tog jag verkligen priset! Nu kan jag inte sjunka så mycket lägre ner i amnings-dimman...

På väg hem från BVC i förmiddags, kommer fram till porten och ska ställa in vagnen i lilla utrymmet bredvid, sätter nyckeln i dörren - men det funkar ju inte! Jag ruckar och grejjar...hmm, undra varför? Jag tar ut nyckeln, kollar att det verkligen är rätt, provar igen... Nej, det går inte att låsa upp! Funderar lite snabbt på om låset kan vara bytt, men nä, det var ju bara 45 minuter sen jag låste upp för att ta ut vagnen... verkar orimligt.
Jaja, jag får väl ta in den i trapphuset (& bryta mot den nya lagen) och försöka med Klas nyckel senare tänker jag. Så, vänder mig mot porten och ska precis till att gå in när det slår mig:

Jag står ju vid fel hus!!!
Det står ju 48 ovanför dörren och vi bor ju på 74!

Nu är väl ändå måttet rågat?!?!