Hemma igen

Efter en god natts sömn med vetskapen om att vi var väl omhändertagna vaknade både mor och dotter pigga, uppvätskade och utvilade tidigt imorse. Den lilla patienten lät sig matas med en liten slurk välling till frukost, men efter att den kom upp igen och det dessutom började komma utgifter från den bakre delen, så dröjde det inte länge innan hon var trött, slö och loj igen. Hela förmiddagen har hon slumrat och de korta stunder hon varit vaken har hon vägrat dricka eller äta så vi trodde till en början att vi skulle bli kvar ännu en natt. Farmor kom och hälsade på med en fin leksakstraktor i sjukhuspresent och även Ninnie tittade förbi för en strykekram till den lilla sjuklingen. Framåt eftermiddagen började Ebba pigga på sig lite och efter att hon fick i sig (och behålla) en liten smörgås, då kändes det ok att åka hemåt. Hon var tydligt glad över att komma hem och lyckligt har hon krupit runt och hälsat på alla sina leksaker. Helt som vanligt är hon inte än, men hon verkar absolut vara på väg åt rätt håll.

Jag känner mig dock lite ledsen efter attityden hos läkaren som både träffade oss på akuten och som skrev ut oss i eftermiddags. Inte så att han på något vis var otrevlig, men det subtila meddelandet i det han sa var att det nog var onödigt att vi hade åkt ner till lasarettet. Någon fara för uttorkning var det inte fråga om efter bara ett dygn och nog kunde vi klara oss på att tvinga i henne vätska hemma. Varken Klas eller jag är den typen som stressar upp oss i första taget. Inte heller kastar vi oss på telefonen och ringer sjukvården på en gång, än mindre packar in oss i bilen och åker ner till akuten i onödan. Dessutom KÄNNER vi vårt barn. När hon är i det närmaste okontaktbar och bara gnäller och gråter, då ÄR det något som är fel. Sen må det vara att det inte är livshotande, men ska det måsta vara riktigt, riktigt illa innan man utnyttjar sjukvården? I mitt sinne gjorde vi iallafall rätt som sökte hjälp istället för att med våld tvinga i Ebba dryck, som hon ändå stunden senare kräktes upp. Dessutom tror jag inte i min vildaste fantasi att den liter dropp som sattes, bara sattes för att stilla vår oro. Sen får jag väl stå ut med att bli betraktad som en sjåpig förälder då.

En natt på lasarett

Efter att Ebba bara blev mer och mer sänkt och ingen vätska fick passera ner, så åkte vi ner till akuten igen efter ytterligare ett samtal med sjukvårdsrådgivningen. Väl nere på lasarettet piggade fröken på sig rätt bra men det ansågs ändå bäst (kanske mest för att stilla föräldrarnas oro) att hon skulle få dropp över natten. Så nu ligger vi nere på barnavdelningen, Ebba har somnat gott och under tiden får hennes kropp den så välbehövliga vätskan. Det känns tryggt och jag hoppas att morgondagen för med sig en pigg liten patient.

Sjukling

Lilla grynet är sjuk. Gårdagen började precis som vanligt. Vi var ute i lekparken och gungade, Ebba var sitt vanliga sprudlande glada jag och vi hann också hälsa på nyhemkommna Ninnie på eftermiddagen. Så precis innan jag skulle börja laga middag så kräks Ebba, mycket och plötsligt. Klockan 12.30 åt damen lunch och klockan 17.30 kom den upp, i sin helhet, i samma skepnad som när den intogs. Sedan följde ytterligare sju kräkningar inom de närmaste tre timmarna och då tyckte jag det var dax att ringa sjukvårdsupplysningen. Två kräkningar och en halvtimme efter bokad telefontid ringde så äntligen en sköterska upp, vilket efter ett kortare samtal resulterade i en påklädning och en bilfärd ner till akuten. Ebba var dock vid gott mod trots att hon var trött av att inte ha fått behålla varken mat eller vatten och dessutom var klockan långt efter hennes sängdax,tt enda gnäll från vår tappra tjej.

00.20 fick vi äntligen träffa en läkare, som klämde, kände, tittade och lyssnade utan att hitta något fel. Troligen vinterkräksjuka var diagnosen vi åkte hem med och rådet att komma tillbaka om hon fortsatte att inte få behålla någon vätska under morgondagen. Natten har varit ganska lugn men inte kräkfri, hon är hungrig och törstig men minsta lilla tesked som tas in kommer snabbt upp igen. Nu ligger hon brevid mig i soffan och sover och även om det är en smula orealistiskt så håller jag alla tummar för att hon vaknar pigg, frisk och sprudlande glad igen. Gör detsamma snälla ni, för det börjar kännas jobbigt i mammahjärtat av att se sin lilla ögonsten ha det så jobbigt.

Uppdatering 11.30: Hon är trött och mycket slö, kissat minimalt och jag är orolig. Bokar telefontid på barnmottagningen.

Uppdatering 13.00: Fått behålla drygt en halv deciliter vatten. Pigg, leker och vill bli jagad. Barmottagningen ringer upp. Vi avvaktar.

Uppdatering 13.30: Lite mer vatten har fått stanna kvar, hon har somnat i soffan efter att ha busat ännu en stund.

Uppdatering 15.30: Varit vaken en stund, är väldigt törstig, dricker lite vatten ur flaska. En STOR kräkning följer. Matt och trött. Tar av blöjan för att ha koll på kisseriet, det kommer en liten droppe på en gång.

Arbete och saknad

Tiden på jobbet har flugit förbi och det är länge sedan jag tyckte det var så roligt att jobba! Jag var inte bortglömd trots att det är ett och ett halvt år sedan jag var på avdelningen senast, tvärtemot så var det idel glada miner och trevliga hälsningar när jag dök upp igår morse. Det tog bara någon timme innan kunskaperna började återvända i minnet, så nervositeten av att börja jobba igen rann av mig ganska omedelbart. Det känns jättebra att få vädra av hjärnkontoret lite mer än man gör på hemmaplan och jag ser framemot att gå dit på söndag igen.

Minnet från min allra första helg på samma avdelning finns dock kvar. Förutom den personen jag gick inskolning med så var det ingen som pratade med mig och särskilt en sköterska visade med all önskvärd tydlighet att det inte var uppskattat med ny personal på avdelningen. Expeditionsdörren drogs igen med en sur blick mitt framför näsan på mig när jag skulle in för att rapportera något och oavsett vad jag sa så togs det emot med en fnysning. I fikarummet pratades det friskt men så fort jag sa något blev det knäpptyst och tillslut började det nästan kännas som om jag faktiskt inte fanns. Jag gick hem gråtandes den söndagen. Och jag fick ont i magen när jag blev tillfrågad om ytterligare jobb där. Hur som helst, det blev bra tillslut.

Men OJ vad jag har saknat Ebba under den här helgen! Längtat efter att få åka hem och leka med henne och det har bubblat av lycka i magen när jag kommit hem igen, mött av en leende liten tjej. Ganska otroligt vad några få timmar kan göra för entusiasmen över att få umgås med sitt barn. Det är aldrig någonsin tråkigt, men jag kommer definitivt uppskatta morgondagen med min lilla solstråle än mer efter att ha varit ifrån henne så mycket!

Ut i verkligheten

Sedan den 17 januari förra året har jag varit ledig. Alltså utan sysselsättning som stavas studier eller arbete och den 31 oktober 2005 var senaste gången jag arbetade. Nu är det dax igen. Både lördag och söndag ska jag klä i mig landstingskläderna, birkenstocktofflorna och undersköterskeskylten.

Shit, vad nervöst.

Tagen

Ja. Nu var det min tur... Jag har blivit "tagen" av mamma och då är det bara att göra vad som sägs. När jag först såg utmaningen tänkte jag att det ALDRIG kommer att gå att komma på sex konstigheter om mig själv. Inte så konstiga att de är kul att läsa iallafall... Här kommer mina egendomligheter.

Regler: Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex egendomliga saker om sig själv i sin blogg och även ange dessa regler som gäller för utmaningen. Efter detta väljer bloggaren sex nya bloggare som utmanas och gör en lista med deras namn. Sen skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit ”tagna” och att de ska läsa utmanarens blogg för mer information om reglerna. (rätt krånglig förklaring eller hur?!)

Nå, håll till godo:

1. Jag gillar bilar. Jaha? Det är väl inget konstigt. Men jag gillar bilar såpåss mycket att jag gick fordonsteknik på gymnasiet. Som tillval alltså. Ingen match för mig att byta däck, tändstift, motorolja eller oljefilter på åket. (Vi fick till och med lära oss att koppla elsystem, men hur ofta har man användning av den kunskapen?)

2. Jag är rejält mörkrädd. Trots tryggt hem och låst dörr får jag alltid för mig att det ligger ett monster eller en seriemördare under sängen när jag är ensam. Fler än en gång har jag tagit sats från sängen och gett mig ut i ett dödsföraktat längdhopp ut i hallen, så att ingenting ska kunna ta fast mina anklar när jag sätter fötterna på golvet.

3. Jag har en fobi av att prata med okända människor i telefon. Typ ringa och beställa pizza. Eller att ringa den där bekanta som man inte känner så väl. Tror väl att de ska komma ut ur luren och äta upp mig om jag säger fel eller nåt.

4. Jag är ett lokförarämne. Jag har helt på egen hand framfört ett passagerartåg. Ett riktigt tåg alltså, med riktiga passagerare (min lågstadielärare var en av dem). Och jag körde helt utan inblandning från någon annan. Jag höll hastigheten rätt, sänkte farten så det gick EXAKT rätt när loket passerade skylten om sänkt hastighet och jag tutade på alla rätta ställena (inför obevakade järnvägsövergångar). Jag satt på lokförarplatsen, jag hade lokförarmössa och jag var 7 år gammal. Jag behöver kanske inte förklara närmare hur oerhört stolt min pappa lokföraren var då?

5. Jag har tvångstankar när det gäller nycklar, plånbok och mobil. Jag känner efter dem i väskan ofta och om jag inte omedelbart konstaterar att de ligger där så har jag ringt banken och spärrat kortet inom en minut (typ). Riktigt hjärtat-hoppar-ur-kroppen-vilken-sekund -som-helst orolig blir jag iallafall på en nanosekund.

6. Jag äter aldrig ändarna på bananen. Det kan ju finnas spindelägg där i, det vet ni va!? :-)

Jag "tar" Alexandra, Isabella, faster Carin... och ja... inga fler. Jag vet att det står sex nya bloggare, men va f-n, alla har ju redan fått den här innan mig!

Framsteg

Nu händer det saker i en rasande fart! Hon tar några få steg här och där, men jag har ännu inte fått skriva in något datum för när Ebba gick för första gången. Bara hon har ett stödjande finger i ena handen så vågar hon stappla iväg på en längre sträcka och jag gissar att det inte dröjer länge innan hon knatar runt helt obehindrat. Videokameran står iallafall redo med fullt batteri inför premiärpromenaden. Sedan ett tag tillbaka dricker hon själv ur sin mugg och nu börjar intresset visa sig för att även inta maten på tallriken på egen hand. Imorgon blir det till att inhandla en bättre sked för ändamålet, ta på oömma kläder och låta henne börja på riktigt. Det kommer bli kladdigt, travar med tvätt och många bad framöver men roligt att se henne lyckas!

Mamma, pappa, titta och där är de ord den lilla ljuva rösten säger flera gånger om dagen. När hon vill kramas, när vi frågar något eller så alltihopa i en enda lång harang. Uttalet är inte lika tydligt som vårt, men det råder inget tvivel om vad det är hon menar. Klocka och lampa vet hon också precis vad det är för något och det går inte att finta henne hur mycket man än försöker. Klockan hänger på väggen och lampan är den där i fönstret... eller i taket eller ovanför spisen :-). Varje dag är ett äventyr och jag hinner nästan inte med i allt som sker. Det känns som om hon blivit stor över en natt och jag är verkligen så tacksam över att jag får vara hemma och se utvecklingen. Annars skulle jag nog tro att min bebis blivit utbytt mot ett barn medans jag var borta.

Gungning i vårsolen med Carina.

Ebba har varit utlånad under dagen för att hennes
rum skulle få första färglagret på väggarna. ÄNTLIGEN!
(Men jag bjuder inte på någon interiörsbild förrän det är klart...)

Fler önskningar

Ebba har kommit på lite fler saker hon önskar sig i ettårspresent och eftersom det fortfarande finns tid kvar delar jag med mig av informationen.

*En egen mini-kånken att ha saker i till dagis i höst. Gärna en gul.
*Leksaker som det "händer" något med. Typ byggklossar, musikleksaker eller en xylofon.
*Böcker ur serierna "Min Skattkammare" eller "Barnkammarboken".
*Böcker om Totte, Emma och Molly Mus.

Viktigt

Förra tisdagen ställde jag mig återigen på Viktväktarvågen, efter en helt ok vecka pointsmässigt. Visst, i ärlighetens namn syndade jag faktiskt fredagen innan med både ett och två fikabröd, men det borde inte ha stjälpt hela veckans nyttigheter. Så lite sur blev jag allt då det visade sig att jag gått UPP! Visserligen bara ett hekto och som min man sa, hade jag bajsat innan så hade det inte varit någon uppgång. Men ändå!

Så åkte vi till Linköping och det är alltid svårare för mig att hålla mig i kragen när jag inte är hemma i mitt egna kök. Dock höll jag mig skickligt undan den så lockande Cloettafabriken och det enda onyttiga som slank in var tre stycken lyxiga chokladbitar och lite hallonsorbet. Jag hann dock inte till Viktväktarna när vi kom hem i tisdags, så i onsdags blev det istället en promenad förbi MVC´s våg nere på lasarettet. Det är förövrigt den man stirrat sig blind på hela graviditeten och därmed den siffran som är helt riktig att jämföra med när det gäller viktnedgången.

Och nu, efter exakt 11 månader och två dagar, kan jag ÄNTLIGEN meddela att alla Ebba-relaterade kilon är borta! 22,2 kilo har promenerats, "spunnits", pointsats och svurits bort, och dessutom några hekton till förutom det! De jeansen jag använde när pyret flyttade in i magen fastnar nu inte längre på halva låren utan sitter nu på plats igen. Så när på ett lite förändrat midjemått verkar kroppen vara i samma form som då och även om jag inte är i mål än på ett tag så är det en seger i sig!

Ombord

Ingen åksjuka. Dottern sover i min famn. Solen skiner. Det blir en behaglig resa.

Vårsol, stadspromenad och 11-månadersfika

Våren har kommit till oss! 14 grader varmt, strålande sol och fågelkvitter har vi fått njuta av ända sedan vi tog oss ut vid 10-tiden i morse. Återigen har vi strosat runt i denna fina stad, hittat mängder av söta små affärer, köpt lyxpraliner i chokladbutiken (6 st för 61 kr!, huga huga!) och fikat på det mysigaste fiket någonsin! Tänk er mormor och morfar framför er, doften av nybakta kanelbullar och nykokt kaffe... Två våningar med sex rum, alla inredda i gammeldags stil. Gamla möbler, kristallkronor, spetsgardiner, medaljongtapeter, rokokobyråer och Emma-stolar. Levande ljus, trappknarr och känn-dig-som-hemma mentalitet gjorde gott för minnesbanken och just då saknade jag mina morföräldrar och huset i Haparanda extra mycket. Lilla damen fyller dessutom 11 månader idag, så vi hade extra anledning till att unna oss mysfika, lyxchoklad och en liten present i form av ny vårmössa och matchande scarf följde med oss hem från Polarn & Pyret.

Vi trivs ofantligt bra här i Linköping. Inte har jag varit här många gånger i mitt liv, men ändå har jag en tydlig känsla av att det här är en stad jag definitivt skulle tänka mig att bo i. Självklart är en överhängande anledning att mamma och Roland bor här men förutom det så ÄR det väldigt trevligt här. En stor stad med småstadskänsla. Mysigt. Vi får väl se vad livet för med sig. Våran helg här har gått fort som det alltid gör när man har trevligt och imorgon sätter vi oss på tåget mot huvudstaden igen. Jag ser inte framemot att resa, både för att jag gärna skulle stannat lite till och för att jag helt enkelt inte vill resa (med tanke på åksjukan som följer mig så fort jag färdas i något som helst fortskaffningsmedel...). Maken är dock efterlängtad och jag vet att han saknar oss med så det är bara att trotsa illamående och separationsångest för att få återse honom igen!

Önskelista

Som bekant börjar det närma sig ettårsdag och därmed vankas det antagligen lite presenter. Det är inte så att vi tar det för givet eller på något sätt förväntar oss det, men det har kommit förfrågningar från flera håll vad Ebba önskar sig, så här kommer den... ÖNSKE-listan:

*Tripp-Trapp matstol i färgen valnöt
*Presentkort hos Isa Form
*Ribba ramar från IKEA i färgen ek (gärna i olika storlekar)
*Döskallefilt i rosa
*Bästa boken om mig
*Nåt tjusigt klädesplagg från favoritmärkena Katvig, Molo, Ej Sikke Lej (i storlek 80)

Inbjudningar till kalas är på skrivstadiet så när ni minst anar det kommer det nerdimpandes i brevlådan. Och man är lika välkommen att komma på kalas och tårta även om man inte har paket med sig!

Till Agnes

Jag är rörd, glad och värmd in i själ och hjärta. Din mamma och pappa har gett mig det finaste förtroendet man kan ge en vän och jag ska göra mitt bästa för att leva upp till uppdraget. Jag är inte bara Ebbas mamma, jag ska också få glädjen att bli din gudmor. Inte är jag det bästa valet när det kommer till att vara en kristen förebild, inte kommer jag heller gå i kyrkan och be för dig. Men varje kväll jag lägger mig kommer jag tänka på dig. Skicka en tanke ut i rymden för att du alltid ska få vara frisk, må bra och få det bästa av allt i livet. Precis som jag gör för min egen dotter.

Jag hoppas att du kommer känna dig trygg med mig. Att du kan vända dig till mig närhelst du behöver, om du är glad eller ledsen, om du någon gång tycker att mamma och pappa är pest eller om du bara vill ringa och säga hej. Vår dörr kommer alltid att stå öppen för dig och jag vill inget hellre än att se dig och Ebba leka och skratta tillsammans genom livet. Tulta runt som små, fnissa om killar som tonåringar och vara nära vänner som vuxna.

Kom ihåg att jag alltid bryr mig, vad det än kan gälla. Från minsta lilla till största sak.
Det är en ära att alltid få finnas i ditt liv!

/Din gudmor Jenny

Rump-trauma

Vid 14.30 var det dax för eftermiddagsluren, Ebba var sömnig och som vanligt började hon tröttknorra efter bara en liten stund i sovrummet. Men istället för att därefter faktiskt somna börjar hon kråma och vrida sig i famnen, gny och tillslut gråta. Hon har de senaste dagarna varit lite knölig att få att somna på eftermiddagarna, så jag vankar vidare, sjunger lite lugnt och mjukt samtidigt som jag stryker henne över ryggen precis som jag brukar göra vid sovtid. Hon fortsätter dock gråta, ännu högre och tillslut trillar krokodiltårarna. Inget läge i famnen är bra så jag lägger ner henne i sängen för att se om det blir någon skillnad men då blir hon helt förtvivlad. Jag tar upp henne, försöker lugna och trösta, men inget hjälper. Börjar bli lite orolig för hon gråter aldrig på det här sättet, det har faktiskt aldrig någonsin hänt och tillslut börjar jag också gråta.

Funderar på blöjan? Den byttes för mindre än en timme sedan, inga konstigheter, den känns inte speciellt blöt nu och det luktar inget. Lägger henne ändå på skötbordet, tittar efter... Illrött! Överallt! Bajsat. Luktfritt. Inte konstigt att hon var ledsen... Och jag känner mig självklart som världens sämsta mamma som inte fattade problemet långt innan det uppkom. Hon har fått vara med rumpan bar ända sedan dess. Krupit runt, lekt och både kissat och bajsat på golvet. Luftning är en förutsättning för att lindra rodnad ser ni. Då får man stå ut med att bebisen inte är pott-tränad än!

Namnet

Enligt SCB:s namnstatistik finns det 20425 kvinnor med förnamnet Ebba.
Av dessa har 12920 Ebba som tilltalsnamn.
705 flickor fick namnet Ebba under 2006, vilket är 69 färre än under 2005.
Ebba ligger nu på plats 14 av topp 100.

Grattis på namnsdagen
säger vi till den finaste Ebba´n
av dem alla!

Handarbete x 2

Symaskinen är med råge invigd. Och jag sitter med ett leende på läpparna hela tiden! Den motsvarar precis alla förhoppningar jag hade och varje gång jag packar ihop för kvällen längtar jag lite till nästa gång jag får sätta mig igen... Jag har sytt så mycket jag har hunnit sedan i lördags, vilket har resulterat i fyra par byxor (tre när bilden togs) och ett par lagade jeans åt maken. Och nu har jag dessutom lagt upp mina första plagg till försäljning! De röda och ett par grå ska förhoppningsvis flytta till något annat litet Hjärtegryn, så tipsa alla era kompisar nu så jag får råd att köpa lite mera tyg ;-)

Tiden jag inte har spenderat bakom symaskinen har ägnats åt väggarna i Ebbas rum. Jag vågar nog påstå att spacklingen är klar, men det finns en del kvar att slipa och således blev det ingen målning i helgen trots min tidigare optimistiska plan. Vi har iallafall varit och hämtat två nya färgprover som ska utvärderas så snart slipningen är klar, vilket absolut blir innan vi åker till Linköping på torsdag. Det sägs att man ska ägna 75 % av tiden till underarbetet och det börjar kännas som om det är uppfyllt. Jag snyter damm ur näsan i flera timmar efter slipningen, jag är torr i huden och trött i armarna, men det kommer bli så fint när det blir klart!

Fullkomlig lycka!

Inga ord kan uttrycka min lycka just nu! Drömmaskinen är min! Det var en pirrig, upprymd och mycket glad Jenny som stegade ut från Jysk med en av de allra sista maskinerna för en stund sedan! Den packades upp omedelbart och står nu och glänser på köksbordet med sin vackra LCD-display och alla sina funktioner. Jag längtar till jag får sätta mig ner och brassa iväg på pedalen, så snart jag läst igenom instruktionsboken! Passande nog är Ebba hos farmor och plusfarfar under dagen och maken står med slipmaskinen i högsta hugg, så jag kan odelat ägna mig åt min nya familjemedlem en stund.

Min ursprungliga tanke var att önska mig den lagom till födelsedagen, men efter gårdagens inlägg om frestelsen tog det inte många timmar innan sponsorerna radade upp sig. Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna tacka er, Roland, mamma och pappa, men ni har iallafall gratis sömmerska för all framtid så det är bara att beställa det ni vill ha sytt!

Inled mig icke i frestelse!

Jag har ju tidigare skrivit om att jag hett önskar mig en ny symaskin... Och just nu säljs min drömmaskin på Jysk för 3000 pix! Jag säger bara ojojojoj vad jag fick kämpa med mig själv för att inte slita upp kortet, köpa den på krita och bära med mig den hem. Det var nästan bara tanken på den tunga kartongen som fick mig att avstå...

Titt in i framtiden

Tiden går fort när man får barn säger man och visst är det så. För ett år sedan hade jag stor mage och hade precis bäddat iordning spjälsängen inför det lilla livet vi så hett längtade efter. Nu börjar det lilla livet närma sig ettårsdagen och dagen för mammaledighetens slut kommer också krypande närmare i almanackan. I augusti är det tänkt att Ebba ska börja på dagis och funderingarna på vilket man ska välja har därmed blivit mer och mer aktuella. Det är ändå en stor del av ens barns liv som tillbringas på dagis så det känns inte som ett val man vill göra i blindo, så därför var vi på dagisbesök igår.

Det var trevligt och färgglatt med vinklar och vrår som alla var fyllda med mysiga hörnor, kuddrum, leksaker, sagopåsar och annat kul. Ebba var helt lyrisk under hela besöket och ville knappt följa med mig hem efter rundvandringen. Personalen var jättetrevlig och alla de goda vitsord jag hört innan verkar vara befogade och det var med en bra magkänsla jag lämnade in vårt spikade önskemål inför dagisstarten. Antar att det nu bara återstår att hålla tummarna fram till slutet av maj då vi borde kunna få besked.

Det är med blandade känslor jag inser att det ganska snart inte är jag som kommer tillbringa dagarna med Ebba och jag kan ärligt inte förstå hur det ska gå till. Jag kommer sakna mig galen efter henne och längta till jag får hämta henne från dagis på eftermiddagarna. Å andra sidan är jag övertygad om att hon kommer få det buskul med alla kompisar på dagis och hur det än är så ska det faktiskt bli lite kul för mig med att tillbringa dagarna med skarptänkta studenter igen. Men steget känns iallafall ofantligt stort att lämna iväg min lilla älskling i någon annans omsorg flera gånger i veckan. Den kommande inskolningen kommer nog vara behövlig för mig med... :-)

Ett knippe strunt

Lillasysteryster har slängt en utmaning åt mitt håll och då är det bara att köra! Kanske inte så intressant egentligen, men det är klart man svarar när någon frågar.

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4,vad står det där?
... fru Andersson komma rultande över gården. Hon hade också en korg med sig... (Ebbas signerade Pettson får julbesök av Sven Nordquist)

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid?
Kallt svart skinn... Soffan alltså.

3. Vad såg du senast på tv?
4:ans nyhetsmorgon.

4.Utan att se efter gissa vad klockan är?
Få se nu, jag kom hem strax efter 12, har hunnit äta lunch och grejja lite...12.50 är min gissning! (12.56 är rätt svar, inte så illa!)

5. Bortsett från datorn vad hör du just nu?
Ebba smågnyr lite i sin säng (håller på att vakna från förmiddagsluren)

6.När du senast var ute vad gjorde du då?
Vi har varit på babysim i Hemse. Kom som sagt hem strax efter 12...

7.Vad tittade du på innan du började med denna undersökning?
Jag kollade mailen och hemnets utbud av hus här på ön. Men hittade inget intressant, vilket var tur eftersom vi ändå inte ska köpa något precis just nu...

8.Vad har du på dig nu?
Mörkblå jeans och en svart långärmad top. Och ja, strumpor, bh och trosor också :-)

9.Drömde du något i natt?
Det gjorde jag garanterat, men fråga mig inte om vad, det minns jag bara sekunden efter jag vaknat.

10.När skrattade du senast?
I bilen på väg hem, när Ebba stenhårt diggade till Pink på radion och försökte sjunga med. Sötunge!!!

11.Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Pinsamt nog måste jag erkänna att svaret är ingenting. Vi har fortfarande inte hängt upp något på väggarna efter att vi renoverade vardagsrummet för 1 år sedan. Usch, precis nu flyttades detta upp på "att göra NU"-listan.

12. Har du sett något konstigt på sista tiden?
Ja, typ alla bilar som finns på Gotland var parkerade utanför Hemse ishall. Helt knökfullt och jag höll inte på att ta mig därifrån (det märks att det är sportlov...)

13.Vad tycker du om den här utmaningen?
Det är alltid kul att bli utmanad och jag skulle aldrig avstå. Och om man är intresserad av en massa strunt så är det perfekta frågor :-)

14.Vilken var den senaste film du såg?
XXX med Vin Diesel (bara förtydligar, för titeln låter ju minst sagt lite åt det "vuxnare" hållet) på Tv igår kväll. Fast jag definierar nog inte mitt tittande som att jag SÅG filmen, den gick mer i bakgrunden när vi satt med varsin dator i soffan. (Vaddå? Osociala? Vi?)

15.Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa då?
En tomt på stranden med ett stort nybyggt hus och nya fina möbler som INTE skulle komma från IKEA. Två nya bilar skulle det också bli (en Audi Q7 och en Mercedes SLK. Man vill ju kunna variera sig och jag skulle aldrig kunna välja bort en av de godingarna...). Några biljetter till trevliga resmål skulle jag definitivt köpa! Och drivor med kläder, skor och handväskor.

16.Berätta något om dig själv som folk inte vet om?
Oj, vad knivigt. Nä, jag har nog inga hemliga skrymslen i min person dit inga ögon har insyn.

17.Tycker du om att dansa?
Ja, mycket! Men nu var det alldeles för länge sedan! Någon som vill med ut och stuffa nån lördagkväll?!

18-19.Vad ska dina barn heta, pojke resp flicka?
Som bekant har ju flickan redan fått ett namn nämligen Ebba Alva. Om vi i framtiden får fler barn då får vi börja grunna på nytt, men OM Ebba hade varit en pojke då hade hon nog fått heta Arvid.

20.Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Ja. Vi har till och med pratat om det. Än så länge finns inga sådana planer men det är absolut inte uteslutet, dock blir det isåfall inte förevigt.

21.Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Om man nu kommer dit eller någon annanstans, om det nu finns en Gud eller något annat (men det är en helt annan diskussion), så vore det trevligt om han sa: Hej och välkommen! Din familj hittar du där borta!

22.Vilka vill du ska svara på dessa frågor?
Alexandras och min mammas svar skulle vara trevliga att få höra!