Dålig början, bra avslut

Natten som följde på föregående klagotext var nästan värre än tänkbart. Klockan 23.30 vaknade Ebba och inte förrän tre timmar senare somnade hon om ordentligt. Blöjan byttes, hon fick mysa i min famn, hon fick mat och kärlek, jag vaggade och vyschade men varje gång jag försökte lägga ner henne så blev hon förtvivlad igen. Vi fick tillslut tända lampan, leka ett tag och sedan försöka igen så klockan 02.30 somnade lillan helt utmattad på mitt bröst halvsittande i sängen. Så var allt frid och fröjd till kvart i sex då det var dax för ny omgång vakenhet som denna gång varade i en halvtimme.Så jag var lite lätt sömnig när dagen sen började på allvar vid halv nio.

Vi har trots starten iallafall haft en underbar dag. Ebbas lilla kusin med föräldrar kom i eftermiddags, de har lekt och vi har minst sagt varit roade av Knoll och Totts framfart. De här tjejerna kommer hålla ihop genom livet, det märks. Dit den ena kröp följde den andra efter och helst skulle de sitta på varandra hela tiden. Jag har dessutom varit och shoppat till mig själv! Den svarta lilla jackan och de gröna "leggisarna" jag skrev om nedan var slut, men det blev en minst lika fin grå kofta och ytterligare en klänning istället för samma peng (bild kommer, men inte idag...). Dessutom så har jag fått skriva till en ny milstolpe i Ebbas utveckling, då hon för första gången hittade balansen för fristående, och det i över en halvminut!

Lovar att fylla på med lite foton i morgon, men nu är det sängen som lockar... Glad och lätt i sinnet ska jag gå och lägga mig brevid min lugnt snusande dotter, det är dax för babysim imorgon och då måste vi vara pigga!

Natti natti!

Bra start, uselt avslut

Jag pratar om idag. Dagen började väldigt positivt, jag vaknade före dottern helt utvilad trots att jag i själv verket bara sovit sex timmar och jag hann både äta frukost, läsa tidningen och packa skötväskan i lugn och ro innan det lilla yrvädret vaknade. Dessutom hann Ebba få kläder på kroppen och välling i magen, plus att vi hann i tid till Klapp och Klang på andra sidan stan till klockan 9.30. Så här i efterhand när jag läser mina egna ord tycker jag det låter helt orimligt men precis så var det, kanske var det en god fe som stannade tiden en timme eller så var det helt enkelt bara timing och bra flyt! Det är tyvärr alldeles för sällan vi tar oss till Klapp och Klang för Ebba älskar det verkligen och jag skulle verkligen behöva friska upp minnet ordentligt av alla trevliga sånger som finns. Men med tanke på att vi måste vara klara att gå ut genom dörren senast klockan 8.45, så är det inte så konstigt att det inte inträffar så ofta. Vi får försöka bli lite mer morgonpigga helt enkelt, för man blir på gott humör av ett rum fullt med glada barn och sånger, så är det bara!

Viktväktarna var nästa anhalt och även därifrån gick jag med ett leende på läpparna. Mitt mål på -1 kg i veckan uppnåddes inte riktigt men väl 0,8 och det kan jag godkänna. Jag känner mig fortfarande jättemotiverad och om jag fortsätter i den här stilen så kommer jag klara att gå i mål inom de 14 veckorna som är kvar.

Humöret började inte dala förrän det visade sig vara totalt omöjligt att få Ebba att somna vid sin eftermiddagslur. Hon la tillslut igen ögonen men precis i samma sekund kliver min kära man in genom dörren, vilket givetvis stjälpte hela insomningsproceduren. Mycket riktigt tog det sedan bara någon timme innan hon var så trött att grinigheten kom och då var det försent för att ta en tupplur. Hon har varit trött, gnällig och bara inte rolig att ha och göra med sedan sen eftermiddag. Ville inte vara på golvet varpå jag tar upp henne, hon skruvar sig och försöker bryta sig loss, jaha, ner på golvet igen, gråt och skrik, upp igen, skruvar sig, gnäller... Jag kan fortsätta... Så varför inte låta henne sova en stund då? Jo, därför att om hon sover senare än klockan 17 så får det rejäla konsekvenser för natten, och jag är inte beredd att byta en halvtimmes tupplurstid mot tre extra timmars vakenhet framåt midnatt. Det blev istället tidigarelagd kvällsvälling och klockan 20 kom så äntligen John Blund...

Dessutom har jag precis bränt alla pengar jag hade. Ja, betalat räkningar och fyllt upp matkontot vill säga, vilket nu innebär att jag för övriga utgifter har en daglig budget motsvarande en kopp kaffe på stan. Det är så futtigt att det skulle kunna vara ett skämt, men jag skrattar inte. Det värsta är ändå att jag vet att det kommer fortsätta vara ungefär så här under ett bra tag framöver. Fler föräldradagar är inte ett alternativ, då de i så fall inte räcker fram till jag börjar skolan igen och när jag sen väl börjar skolan igen, ja då är det inte mycket fetare check som kommer från CSN varje månad. Jag har iallafall annonserat mitt intresse för att börja jobba lite extra igen, men än så länge har det inte gett något napp och således inga inkomster att kalkylera med. Ni får kalla mig materialist om ni vill, men jag mår inte bra av att inte kunna köpa något nytt då och då. Om en vecka åker vi till Luleå och jag är så tacksam för mitt födelsedags-presentkort på stans finaste underklädesbutik. Då ska jag verkligen njuta av att få komma hem med något fint till mig själv!

Och bara för att göra allt lite extra tråkigt så åkte Klas till fastlandet idag, så jag får dessutom lägga mig ensam i en kall säng när jag lägger mig... Hade jag fortfarande varit rökare så är detta ett sånt tillfälle när jag hade befunnit mig ute på balkongen, stäckrökandes tre cigaretter. Men nu är jag ingen rökare längre och inte kan jag gå till affären och köpa en jättestor godispåse heller, eftersom dottern ligger och sover och jag dessutom är en sån förbannat envis viktväktare. Nu får det istället bli en kopp te och en stor portion självömkan. Skitkul liksom.

Uppdatering klockan 22:44

Min molokna uppsyn är utbytt mot ett leende och några glädjetårar. Det har nämligen precis regnat lite guld från himlen, från en ängel som jag har lyckan att få kalla min mamma. Min underbara mamma, som alltid sträcker sig den där extra biten för att göra mig glad...

Tack mamma!
Jag älskar dig såå mycket!

Bilsäkerhet och modedrömmar

I lördags var vi inne i stan och provade bilbarnstol inför bytet mot en större modell. Det blåste nästan storm stundvis och vi kände oss lite lätt besvärliga som valde just den dagen att tvinga ut expediten att montera bilstol, men vad göra när man i princip bara kan få ihop det med bil och make under helgen? Ebba skulle säkert storleksmässigt passa i sitt babyskydd ett tag till, dock är jag övertygad om att hon kommer uppskatta att få komma högre upp och sitta mer upprätt än i lilla stolen redan nu, eftersom hon inte direkt trivs i bilen som det är nu. Som alltid när det gäller attiraljer till barn så finns det en uppsjö att välja bland, men efter lusläsande av tekniska specifikationer, testresultat och omdömen av de olika modellerna föll tillslut valet på en Britax Hi-Way i färgen röd/svart (nej, det fanns ingen bild på just den...). Jag var och la in beställningen idag, så till nästa vecka ska vi nog kunna få en premiärtur.

På vägen hem slank jag även in på Lindex, bara för att titta. Det är ju ändå rea och ibland kan man ju fynda, men det var självklart inte fynden jag hittade. En svart klänning á 199 kr, en liten jacka á 249 kr och ett par gröna leggings för en hundring till bara hängde där och fullkomligt skrek åt mig att de ville följa med hem. Visst är det väl typiskt att när man verkligen inte ska köpa något, så hittar man de där sakerna som man bara VILL ha? Månadsbudgeten spräcktes dock redan vid bilstolen så någon ytterligare shopping kan jag glömma om det inte börjar regna pengar från himlen...

Härliga vinter

Solen sken och snön gnistrade när vi väl tog oss ut på vår eftermiddagspromenad och nog var det skönt att få andas kall, frisk luft och höra knarr under skorna efter gårdagens innevarande. I ärlighetens namn ska väl erkännas att det var rätt kallt, speciellt när blåsten drog i lite och jag insåg att jag glömde långkalsongerna i byrålådan, men då ska man väl inte klaga heller? Den friska luften verkar iallafall ha gjort dottern gott för febern har minskat stadigt under kvällen och vi hoppas att den har packat sin väska och åkt när morgonen kommer.

Vår vackra mur i vinterskrud

Morgonrapport från pyjamasmaffian

Strax innan åtta igår kväll fick vi öppna Alvedonförpackningen, då var Ebba väldigt ynklig och inget vatten eller ens mammamjölk fick längre passera läpparna. En stund senare var det piggare och både välling och en slurk av mamma gick ner innan hon somnade gott. Natten har varit lugn och nu på morgonkvisten var tempen precis över 38. Vi får väl se hur dagen utvecklar sig, jag mår i varje fall mycket bättre. Tänkte pälsa på oss båda och bädda ner dottern i vagnen för en promenad i vårt vinterland om en stund, ska bara vänta på att lilla törnrosa vaknar från förmiddagsvilan...

Sjukstugan utökad

Ebba har feber för första gången i livet. Min lilla gosunge är sjuk och det känns i mammahjärtat även om hon fortfarande är en glad och förhållandevis pigg tjej. Klockan ett i nättras hörde jag att hon var vaken men istället för att stå upp i sängen och vänta på en varm famn att somna om i så låg hon fortfarande still, sög på tummen och bara tittade mot dörren när jag kom in. Inte oväntat visade tempen då 38,5 och så har det fortsatt sedan dess. Ögonen är glansiga och kinderna rosiga, men humöret och orken är det ändå inget fel på trots att temptagningen för 30 minuter sen stannade på 39,2. Hon har både ätit och druckit förhållandevis bra hela dagen och precis nu rundar hon hörnet i hallen, på väg efter sin pappa med ett glädjetjut. Tappra, älskade, underbara unge!

Utvecklingsuppdatering

Just det ordet lär knappast bli Ebbas första, men snart kan vi nog skriva in något i kalendern. Vid två tillfällen har jag tyckt mig höra "mamma" (och i samma mikrodels sekund blivit översvallande glad), men det har omedelbart efter mynnat ut i ett långt ma ma ma ma ma ma ma och inte heller var det riktat direkt till mig någon av gångerna. Samma sak gäller pappabenämningen och jag antar att det blir tight lopp på vilket som kommer ut först, däremot har hon vid ett par tillfällen tittat upp mot taket när jag frågat henne var lampan är, så visst finns det ett språk där inne på bearbetning.

Vårat hjärtegryn har också blivit en riktig tumtjej. Ända fram till nu har hon bara sugit sporadiskt på det omdiskuterade fingret, men sedan några dagar tillbaka märker vi en klar upptrappning av denna syssla. När hon är trött, ledsen eller fundersam, ja då slinker tummetott in i munnen illa kvickt. Inför framtiden hade det kanske varit lättare om hon var en napptjej, att då kunna göra en "ritual" av att sluta med nappen, kanske gå till nappträdet på Galgbacken och hänga upp den med alla de hundra andra eller kanske att göra som Olivia. Det är ju lite svårare att lägga bort tummen när den finns där hela tiden, men för tillfället tycker jag det är jättebra att hon har hittat ett sätt att trösta sig med när hon behöver det och jag funderar inte så mycket på att det kommer en dag då tummen ska ur munnen för gott. Den dagen den sorgen så att säga.

Ebba blir bara rörligare och snabbare för varje dag som går. Kryptempot har snabbats på och en mycket uppskattad lek är "kan jag krypa snabbare än mamma till nästa rum-tävling" längs golvet här hemma. Lägenheten utforskas i vartenda skrymsle, inga böcker i bokhyllan står längre säkert och vardagsrumsbordet får hållas helt rent från saker eftersom hon nu med lätthet går längs bordskanten. Lära-gå-vagnen hon fick i julklapp används flitigt och stegen börjar nu klara samma tempo som armarna skjuter den framåt. Att ställa sig upp mot saker är inte längre någon match och konsten att sätta sig ner igen på egen hand finns sedan en tid också i kunskapsbanken. Det verkar som om hon inte kan få nog av att just ställa sig upp och sätta sig ner, för det gör hon långa stunder utan att byta syssla. Ställa sig upp, kolla läget på det hon ställt sig upp mot, sätta sig ner, ställa sig upp, kolla läget, sätta sig ner... Om och om igen, roligt, roligt!

Glad i maten har hon också blivit. Roligast är det när hon själv får gegga och stoppa maten i munnen, men gapar stort även när mamma matar. Stora portioner mat med efterrätt till lunch och middag, välling till frukost och kvällsmat och mammamjölk till några mellanmål är hennes dagsmeny nu och det är ju inte mer än rätt eftersom utgifterna ökar i takt med aktiviteterna.

Tillbaka på banan

Tror att skrivkrampen berodde på insnorning. Natten efter förra inlägget fick pyjamasen plockas fram, ullfilten läggas ovanpå täcket och så fick maken stå ut med att ha ett extra skinn bakom ryggen. Det är ju förkylningstider och denna gång är det min tur att snorta näsdroppar och avverka Kleenexförpackningar på löpande band. Egentligen ska jag inte klaga för jag är väldigt sällan sjuk nu för tiden. Faktum är att jag förutom i midsomras (och då var jag risig en kväll) inte har haft tillstymmelse till feber på tre och ett halvt år, för att vara exakt inte sedan början av juli 2003. Tidigare var några förkylningar och åtminstonde en tre-fyra sjukdagar från jobbet stående per år, men då var jag både rökare och hade väl inte en helt harmonisk hemsituation heller. Det gör uppenbarligen underverk för hälsan att träffa sitt livs kärlek, för jag mår så ofantligt bra både kroppsligen och själsligen sedan jag träffade Klas. Men så är han ju alldeles, alldeles underbar också!

Jag kan också konstatera att det inte är så lätt att vara sjukling med en niomånaders i hemmet. Det går liksom inte att vila sig igenom dagarna, dricka varmt te och slappa framför DVD:n när den lilla dottern spritter av energi och nyfikenhet över allt som kommer i hennes väg. Det är bara att snyta sig, tvätta händerna och kasta sig in i världsutforskandet utan att känna efter förrän maken kommer hem från jobbet. Vi har iallafall klarat oss igenom två dagar hittills, med god hjälp av lite påpälsade promenader och leksällskap, men igår borde vi faktiskt ha hållit oss inomhus för oj vilket snöoväder det var då! Jag vill inte kalla det snökaos (för det gör man bara i Stockholm och som uppvuxen norrbottning är man ganska van vid att ta sig fram trots att det vita yr omkring) men nog var det förbaskat nära. Vår vagn kan jag dock inte skryta över när det gäller att ta sig fram i decimeterhög nyfallen blötsnö, men å andra sidan skulle jag vilja se den vagn som lätt rullar genom det?! Vi kan iallafall glädja oss åt att vintern äntligen har kommit, att Ebba skrattande ser på när snön yr runt henne och att pulkaåkning ser ut att bli en favorit!

Det blir inget

Har suttit framför datorn, med den blinkande markören framför ögonen en lååång stund nu. Skrivit lite, men nä, det blev inte bra så det togs bort igen. Vitt fält, tomt, markören blinkar... Väntar på mina ord. Men nej, orden inte vill falla på plats idag. Jag har bloggar-blackout så att säga. Återkommer imorgon.

En bild för faster

Tänderna växer!
(bild utlovad över ett telefonsamtal från Amerika, men ni andra är välkomna att njuta av den med!)

Viktrapport

Den första veckan med nya, hårda tag ligger bakom mig och ta mig tusan vad bra det har gått! Jag vågar nog påsta att den där riktiga motivationen har hittat rätt och inte en enda gång har sötsuget knackat på min axel. Motionen har jag varit frikostig med, pointsen har räknats minutiöst och klockan 12 idag var det upp till bevis på Viktväktarvågen:

- 1 kg

Precis där jag satt ribban för hur mycket jag kan förvänta mig att gå ner per vecka, så jag är nöjd! Firade resultatet (och jag vet att det går stick i stäv med hela Viktväktartjosan) med en halv semla. Jag råkade få för mig att det var fettisdag idag, vilket jag inte riktigt vet var jag fick det ifrån, då den i själva verket inte infaller förrän den 20 februari. Hur som helst så har jag date med spinningcykeln klockan 18.30, så då svettas ändå de kalorierna bort igen. Fiffigt med bonus-points :-)

Ny rapport om en vecka!

Utflykt till landet

Långpromenad nämnde jag tidigare idag ja. Flickorna Hult tog bussen till Roma och mötte upp Alexandra & Oliwer för en skön tur i det fria eftersom båda barnen var för krassliga för ett dopp i det våta. Skön och skön ja... det blåste rätt friskt där ute på vägen med öppna vidder åt alla håll och precis just då bestämde sig Ebba för att hon inte ville åka vagn längre, så det var bara att börja brottas med fem meter fladdrande tyg. Med en fotograf mitt på vägen tillsammans med min uppsyn kan jag tänka mig att bilisterna funderade vad i hela friden vi sysslade med. Vi tog oss iallafall vidare efter stoppet, fröken somnade och en timme senare må ni tro att det smakade gott med en kopp varmt kaffe. Förövrigt kan jag meddela att jag skött mig exemplariskt både vad gäller pointsintag och motion de senaste fyra dagarna och jag förväntar mig resultat på vågen på tisdag!

Nykomling

När jag bestämde mig för att köpa min första sjal kunde jag inte ana att det skulle vara så in i norden beroendeframkallande. Vi hade ju en BabyBjörn innan (märk väl - EN!) och inte var det så att man någonsin gick och suktade efter en ny med annan färg. Så är iallafall INTE fallet när det gäller sjalarna. Olika märken, olika tygkvaliteter, olika egenskaper och otaliga färgställningar gör att det är bäddat för ett ständigt habegär åtminstonde för en viss Fru Hult... Priserna tillåter dock inte att önskningarna förvandlas till verklighet, förrän nu!


Man kan, för en rimlig penning, hyra sjalen man suktar efter, vilket är precis vad jag har testat! Ett helt fantastiskt sätt att prova sig fram till drömsjalen och sedan kunna dela upp kostnaden om man vill köpa den. Så, en EasyCare Eld finns nu i vårt hem, en röd färgklick som dessutom klassas som sjalarnas Rolls Royce till det överkomliga (NOT!!!) priset av 1100 kr. Den är min i en månad för 89 kr och vill jag sedan behålla den längre så betalar jag bara 89 kr igen, och igen och igen, tills jag antingen köper loss den (och då drar man bort hyreskostnaderna man betalt från nypriset) eller skickar tillbaka den. Jag kände att jag absolut ville testa vad det var som gjorde Rollsen så fantastisk och måste nu säga att jag inte riktigt har svaret på den frågan. Jag föredrar faktiskt min billigare Timbuktu ändå så rödingen får åka i retur efter denna månad gått ut, men hyr något annat någon fler gång - det kommer jag säkerligen att göra!

Så var det förkylt igen

Har tappat räkningen på vilken gång i ordningen det är, men det är ju såhär ett barns första år i livet ska vara. Förkylning på förkylning för att bygga upp sitt eget immunförsvar, så trots att det inte är roligt att ha en liten snörvlig stackare hemma så är det inte helt av ondo.
Det som är tråkigast är att vid varje förkylning blossar även problemet med Ebbas ögon upp på nytt. Återigen rinner de och efter varje sovstund är det svårt för henne att öppna de små blå. Hon kliar lite men i övrigt är hon vid gott mod så för tillfället får vi väl acceptera att hon är ett litet ögonbarn. Vår fortsättningskurs på babysimmet drog igång i morse, men eftersom dottern är såpass snorig och tät så blev det inget för oss. Vi ger oss ut i friska luften på en långpromenad istället!

Vår glada sjukling

Viktväkteri och träning

Jag var och tränade vid lunchtid idag. Spinning stod på schemat, svetten rann och GUD så skönt det var! Jag har inte varit iväg till gymet på två veckor nu, först på grund av förkylning och sen för att vi var bortresta men trots det så var det bara ljuvligt att sätta sig på cykeln igen. Varför jag säger så är bara för att jag oftast känner precis tvärtom efter ett uppehåll, det är segt som sirap att ta sig iväg, varenda tänkbar ursäkt ses som ett sätt att slippa och man får uppbringa all självdisciplin som finns för att ta sig iväg. I slutändan är det ju ändå så att man gör det ju för sin egen skull, man vet ju hur bra det känns efteråt och när man väl fått in träningen som rutin så finns det inget bättre!

Hur som helst. Jag tar mig iväg, cyklar förövrigt både dit och tillbaka i jordens motvind (så är det alltid, vinden måste vända bara för att jävlas med mig) och blev minst sagt lite konfunderad när jag kliver in i spinningsalen. Det första jag ser är nämligen en liten 3 månaders (min gissning) kille, sittandes i sin bilstol nedanför sin mamma på cykeln. Han är uppenbarligen tänkt att vara passets yngsta deltagare. Visserligen har han ett par lime-gröna Peltor i famnen, så hans små öron blir iallafall skyddade från musiken, men ändå? Nä, tacka vet jag att lämna Ebba hemma med sin far, för jag skulle inte ha ro att köra mitt race med henne sittandes brevid. Kanske få avbryta efter 10 minuter för att det inte passar unga fröken, vilket antiklimax... Men det är ju jag, och jag är heller inte den som lägger mig i hur andra gör!

Sen har det varit vägning idag också! Jag vet med mig att jag unnade mig lite för mycket godsaker under julveckan och jeansen satt återigen tajt när nyårsdagen kom. Sedan dess har jag återigen skärpt till mig och lite resultat har det fört med sig. Väger nu 1,3 kilo mindre än sist och med tanke på att jag först gått upp lite och ner det plus dessa 1,3 så är jag nöjd. Från och med idag lägger jag dessutom i andra växeln. Inga mer halvdana insatser, nu är det på riktigt. Har köpt en 16-veckors förköpskurs och innan den tiden är slut SKA jag ha gått ner 11 kilo. Tänker att om jag skriver om det här så får jag en extra sporre att sköta mig. Jag menar, annars blir det ju pinsamt!

Jag i ny tappning

Jag klippte mig förra veckan. Alexandra, jag och barnen var på stan när jag fick ett infall och tack vare den förstnämnda och ett återbud på Sax & Kam satt saxen i mitt hår inom 10 minuter från det att tanken tog form. Denna gång blev det faktiskt lite förändring också! Jag, som annars är en ganska rejäl fegis när det gäller just frisyrförändring, gav frisören fria tyglar (med viss reservation för att opponera mig) och så här blev resultatet:

Kollektionen påfylld

Dagens kvällsnöje får ni på bild, nämligen en ny klänning. Har inte sytt på länge nu och jag får erkänna att jag faktiskt har saknat min symaskin under tiden jag varit separerad från den. Dagen innan vi åkte till Stockholm fick jag dessutom fri tillgång till svärmors tyggömmor och det gjorde ju inte längtan efter skapandet mindre! Vilken pulshöjare att få rota runt blad en massa härliga, gamla tyger! Ni kan ju bara gissa hur lycklig jag var?! En stor påse med allehanda färger och mönster blev resultatet och jag är så oerhört tacksam för detta älskade Marianne! Har inte haft tid att börja bestämma vad det ska bli av allt, men tro mig, det blir fler kreationer att lägga till märket "made by Jenny". Denna lilla sak kommer dock från ett tyg jag redan hade och kommer heller inte att vikas ner i Ebbas klädlåda, utan flytta till våra BB-kompisars dotter. Tror säkert att det uppskattas :-)

I hemmets vindstilla vrå

Det lär inte ha undgått någon att det är lite blåsigare än vanligt idag och vi har lytt myndigheternas råd att inte bege oss ut i onödan. Ebba och jag har istället haft lite hemmamys, lekt med både dammsugare och leksaker och tagit ett roligt bad med de rosa delfinerna hon fick i julklapp av Ulle. Klas har dock varit iväg på jobbet en vända och han vittnade vid hemkomst om en blåst som inte var nådig. Halvvägs över gården påväg hem mötte han en skröplig gammal dam med käpp, vilket verkligen får en att undra vad hon hade för livsviktigt uppdrag utomhus? Snarare livsfarligt skulle man vilja säga, jag menar Klas är ung, frisk och stark och det var nära att hans ben lydde vindarna mer än honom, så vad har lilla tanten för suck om vinden tar tag i henne?

Vi tog båten hem igår kväll, en dag tidigare än tänkt, vilket så här i efterhand var helt rätt och riktigt innan stormen drog åt vårt håll. Båten har varit inställd idag och hade vi väntat så hade vi nog ännu varit kvar i längtans land. Borta bra men hemma bäst... och vårt hemma är där våran Klas finns. Vi har iallafall haft det jättemysigt i storstan. Jag har fått tanka på mitt "Anna-Lena-förråd" och även Ebba har uppskattat sällskapet, rena lyckotjut har kommit ur henne varje gång hon har fått syn på lilla Agnes och storebror Albin. Småtjejerna har delat syskonvagn på dagarna och Albin har vänligt delat med sig av sina leksaker när han kommit hem från dagis. Vi längtar redan efter er!

Stockholm i mitt hjärta

Lunch på Kulturhuset, promenad i stan, shopping på Polarn, lyxmiddag från Östermalms saluhall, bus med två underbara ungar och kramstund med den ljuvligaste bebisflicka ni kan tänka er. Det är vår onsdag sammanfattad.

Just idag så längtar jag verkligen tillbaka hit. Längtar tillbaka att bo här igen. Saknar att strosa omkring i stan, fika på alla de mysiga cafeérna, köpa färsk fisk i någon av saluhallarna, slinka in i de underbara små butikerna och att köpa färska blommor på Hötorget precis innan de stänger. Till och med att åka tunnelbana saknar jag idag. Men mest av allt saknar jag min vän. Min underbara, fina vän som nu dessutom precis som jag är mammaledig. Jag vill kunna ringa och bara spontant bestämma att vi ses på stan om en timme, åka förbi och umgås en kväll och i framtiden se barnen leka ihop. Det saknar jag mycket.

Min man vill inte bo i Stockholm och om jag verkligen rannsakar mig själv så vill nog inte jag heller det. Det har jag gjort och när jag flyttade kände jag mig ganska klar med Stockholm. Jag längtar hit med jämna mellanrum och varje gång jag kommer hit så kan jag se oss bo här... i ett par dagar. I slutändan är det ändå underbart att få åka hem till ön. Det är där jag vill bo, bygga vårt hus med utsikt över ett änge och se Ebba leka i trädgården. Men jag antar att en del av mig alltid kommer vara en storstadsflicka...

Dagens lärdom

Ät aldrig, och jag menar ALDRIG, en halv låda katrinplommon under en och samma dag... I och för sig visste jag att de små rackarna har ytterligare en egenskap, förutom att vara ett eminent godissubstitut, men den vetskapen åsidosattes när sötsuget knackade på. Nåväl, nu är det vinterstädat i magen iallafall.

Snabba ryck till fastlandet!

Jag hade biljetten bokad till Nynäs idag, för att umgås med vänner, moffa och Polarn & Pyret :-). Dock var jag minst sagt velig när det gällde att åka idag eller inte, med tanke på blåsten och min senaste båtresa färskt i minnet. Båten skulle gå 16.45 och ända fram till klockan 14 hade jag inte bestämt mig för huruvida jag skulle åka eller vänta till imorgon. Jag bestämde mig efter en pratstund med min kära vän, då jag insåg att jag längtade alldeles för mycket efter att få träffa hennes lilla tillskott för att kunna vänta en dag till. Så kulingvarning till trots så tog vi vår då snabbt ihoppackade väska och satte oss på båten och ni må tro att jag var glatt överraskad när det gick hur smidigt som helst! Oerhört tacksamt då jag inte haft något annat val än att vara en glad och engagerad lek-mamma till Ebba, hur illa jag än mått. Det går ju liksom inte att säga till en niomånaders att nu passar det inte, roa dig själv i tre timmar... Tack väderguden för att blåsten kom från rätt håll och tack Destinationen för att ni har stabilisatorer på båtarna!

Ebba har sedan en dryg vecka tillbaka en ny favoritsysselsättning, nämligen att gå. Så även idag och vi gick en lång vända på båten och jag tror hon stannade och kollade in varenda människa vi gick förbi. Väl tillbaka på vår plats, fick hon syn på ett äldre par sittandes mittemot oss i restaurangtorget. Hon iakttog dem grundligt ett bra tag och när de passerade hennes referenspunkter för att vara godkända la hon in stora chamoffensiven. Hon skrattade, pratade och visade klart och tydligt att hon ville åt deras håll. Så, ner på golvet och direkt kröp hon iväg över golvet i en rasande fart. När hon befinner sig mitt emellan våran och deras plats, mitt på restaurangtorgets golv, sätter hon sig på rumpan sträcker upp ena armen och börjar vinka! Så där på riktigt alltså, samtidigt som hon tjuter av glädje! Sötgrisen!

9 månaders kontroll

På fredag blir Ebba precis 9 månader och idag hade vi den då tillhörande kontrollen av flickebarnet. Att hon kunde flytta saker mellan händerna, hålla en sak i vardera hand, vara intresserad av sin egen spegelbild och lystra till sitt eget namn var bland annat de saker som kontrollerades. Hörseln och talet var föremål för utfrågning och pincettgreppsförmågan provades också. 70 centimeter lång och 7990 gram står vågen på, kurvan följs och alla är nöjda och glada! Alla testerna gick också galant och vi lämnade BVC med en stor OK stämpel i baken!

När vi började göra oss redo för att gå visade det sig att nästa besök på BVC inte infaller förrän till Ebbas 1-års dag, och då slog det mig verkligen att det är inte länge kvar dit!
HERREGUD, vårat lilla knyte som var så ytte-pytte liten alldeles nyss, fyller snart 1 år!!! Vi måste börja planera kalas snart :-)

Lilla grodan, 1 dag gammal

Bustjejen, snart 9 månader

Det här med sjal...

Med min fina sjal följde ett helt häfte med knytinstruktioner, med gott och väl tio olika sätt att klä på sig 4,7 meter tyg. Jag har hittills hållt mig till det sätt jag började med och inte brytt mig om att ens titta i häftet, fram tills idag. Det är nämligen lite otympligt att ha Ebba framme på magen när man går omkring här hemma och dammsuger, diskar eller egentligen försöker utföra något som helst arbete med armarna. Efter dagens studier har jag nog konstaterat att jag inte tänker lära mig alla dessa olika varianter och det tvivlar jag faktiskt på att någon kan, men ryggläget fick bli dagens lektion... Efter en liten leksaks-muta höll sig Ebba så pass still att jag med hjälp av vår ena fåtölj, på EGEN hand lyckades få henne på plats där bak! Lite mer övning behövs innan jag känner mig trygg med att bära henne utom synhåll, men det är iallafall en början.

Ebba Cool

Så, nu finns även Levis i mindre tappning! Jeansen är med andra ord klara! Det var lite pilligt stundvis och min man har tidigare vittnat om att vissa besvärliga moment förelåg... men nu sitter de på dottern! Med en reglerbar midja och nedvikbara byxben hoppas jag att de är gångbara ett tag, för visst är hon en liten cooling?!

Vad är det som spökar i min mun?

Först kom en, sedan två veckor senare en till.... Och sen ingenting, ingenting och ingenting... Men för två dagar sedan kan tand 3, 4, 5 och 6 skönjas precis under tandköttet i överkäken! Vaddå allt på en gång!? Huggisarna på sidan om framtänderna har redan kommit igenom och de andra två dyker nog upp vilken timme som helst. Lite jobbigt har det varit, men hon är verkligen tapper våran älskade dotter. Med fyra tänder på genomsprickning samtidigt så har man rätt att vara lite bekymrad...

En liten nyårsönskan till....

Jag vill göra ett tillägg till önskelistan...
En ny symaskin!

Jag var och kikade på några idag och JISSES vad jag förälskade mig i en ny Husqvarna! Visst fungerar den jag har och skulle säkert hänga med ett tag till efter en ordentlig service, men nog är det något speciellt med att köpa en ny, med display och elektronisk söminställning! Så håll tummen för att jag får in den i budgeten!

Önskelista 2007

Okej Linda... du får som du vill, utmaningen är antagen och jag plitar ner svaren omedelbart! Jag skulle vilja vinna flera miljoner på lotto, åka till New York flera gånger och gärna på en solsemester också. Jag skulle vilja att alla mina nära flyttar hit så jag slipper sakna dem så mycket och jag skulle även vilja att Sex and The City återkommer med nya säsonger...

Men jag får väl hålla mig inom ramen till vad som faktiskt skulle kunna vara möjligt, så då blir det de här fem sakerna jag önskar händer i år:

1. Jag vill att min familj och mina vänner får fortsätta vara friska.
2. Jag vill att vi köper hus.
3. Jag vill få börja plugga igen efter sommaren.
4. Jag vill åka på minst en utlandsresa (Obs! Ingen av de nordiska länderna räknas!).
5. Jag vill komma i mina as-snygga Lee jeans igen! (och alla andra smalkläder som ligger där och väntar...)

Tack på förhand 2007!

Gott Nytt År!

Vi har tillbringat helgen ute i svärmors stuga i Sanda och firade även in nyåret där tillsammans med Ebbas farbror Erik och hans sambo Carina. Sprakande brasa, sällskapsspel, trerättersmiddag, bubbel och fyrverkerier stod på kvällsordningen och till och med Ebba höll sig vaken över tolvslaget (mest för att omsövningen inte gick nåt vidare utan mörkt sovrum och total tystnad).

Så var det 1 januari idag då... Ytterligare ett år till ända och ett nytt för dörren. En sak är då säker: 2007 kommer ha väldigt svårt att mäta sig med 2006! Det har absolut varit det bästa året i mitt liv, att både ha fått bli mamma till det mest underbara lilla liv som finns OCH att ha fått bli Klas fru, det tror jag kommer bli väääldigt svårslaget...

Gott Nytt År på er alla!

Ebbas pappa bloggar

Ja, som sagt och som synes på inlägget nedan så är jag inte längre den enda författaren till inläggen här på bloggen. Så nu kan jag förutom era trevliga kommentarer, även få läsa hela inlägg av Ebbas pappa här på sidan! Fantastiskt roligt, blogga på älskling!