På återseende!

Om exakt 19 timmar lyfter vi från svensk mark, så detta får ses som de sista raderna innan vi lämnar landet. Våra väskor är packade, vi lämnade vår ö i eftermiddags och befinner oss nu hos Ebbas lilla kusin i Södertälje. De leker som bäst på mattan i vardagsrummet... hon helt ovetande om vilket äventyr som väntar imorgon :-)

Kanske skriver jag någon rad och lägger in något foto under resan... kanske inte... Vi får se om tid, uppkoppling och blogg-lust infaller samtidigt.

´Til next time, take care!
// Familjen Hult

Den stora kärleken...

Vi har varit gifta i exakt en månad idag! Jag har börjat få den mesta posten i mitt nya namn, jag har nu vant mig vid att signera som Jenny Hult och jag har vid åtminstonde tre tillfällen presenterat mig som Klas fru. Första gången höll jag nästan på att börja fnissa högt, det lät liksom så vansinnigt vuxet!

Jag tittar fortfarande på min tjusiga, gnistrande ring flera gånger om dagen. Den är så fin! Och den påminner mig varje gång om vilken underbar dag vi hade! Vi har ännu inte fått våra bilder från fotografen, men på något sätt känns det kul att fortfarande ha dem att se fram emot... även om man självklart är väldigt nyfiken nu!

Jag var ut till Klas gamla hus idag, där han bodde när vi träffades... och på vägen ut dit var det som om jag förflyttades tillbaka i tiden, till de allra första dagarna vi sågs. Allt var kristallklart - hur han höll min hand hela vägen hem från båten den där första lördagskvällen för snart tre år sedan, hur brasan sprakade medans vi bara kramades och tittade på varandra i soffan, hur det kändes att ha "kommit hem"... Jag blir alldeles tårögd av att tänka på uttrycket i hans ögon när han såg på mig då och det härligaste är att jag ser den blicken än i dag. Jag lovar att jag var minst lika pirrig och nykär idag när jag åkte hemåt som jag var när vi träffades för tre år sedan!

Mycket som har hänt på den här tiden. Vi har blivit en familj. Vi har tillsammans åstadkommit våran underbara lilla tjej. Vi har vuxit tillsammans. Vi är som prästen sa... ett hem för varandra.

Du är min prins Klas, jag älskar dig så galet mycket!

Din fru.

Snart...

Om fyra och en halv dag lämnar vi landet och jag har ännu inte börjat fundera på vad vi ska ta med oss... Ingen väska framplockad, inga kläder utsedda eller tvättade. Men jag hinner.
Jag minns dock när jag skulle åka på min första charter, då jag tog fram väskan och började packa redan tre veckor innan avresa. Snacka om att vara ute i god tid. Kanske är det så att jag blivit mer effektiv sedan dess eller så är anledningen att jag är lite mer resvan nu. Hur som helst så längtar jag inte mindre nu än jag gjorde då.

Det ska bli så vansinnigt roligt, härligt, spännande, kul, magkittlande fantastiskt att få sätta sig på planet och åka långt bort igen! Få umgås och rå om min älskade familj i två hela veckor! Få se, uppleva och insupa New York igen och att få se hur faster och Claes har det i Greensboro! Kan nästan inte bärga mig tills vi om sex nätter vaknar på hotellet mitt på Manhattan!!!

Iiiiihh!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nytändning för åkandet

Ebba har sedan en tid tillbaka inte varit så förtjust i att ligga i sin vagn, så häromdagen fick det anses dax att låta dottern få sin vilja igenom: SITTA!

Vagnen fick genomgå stora makeoverprojektet, den skurades skinande ren, sittdelen sattes på, sittdyna tillverkades och fårskinnsfäll sattes i. Och fin blev den! Till och med så fin så att den vagntokiga mammans köpsug stillades lite, såpass att jag inte längre anser att vi har ett akut ny-vagns-behov... Men det återkommer säkert någongång i framtiden :-) Så hängde jag även på registreringsplåten som gudmor köpt åt lill-fröken. Så nu vet alla att det är en liten Ebba som regerar i vrålåket!

Ensamma mamman

Dottern sover fortfarande som bäst och jag ska snart göra henne sällskap igen. Har glömt hur det kändes att vara uppe så här tidigt: trött och fruset, men ändå ganska skönt... Dock är jag mycket glad att Ebba har bestämt sig för att börja sina dagar långt senare än denna arla morgontimma. Jag klev bara upp för att vinka av min man och han åkte alldeles nyss. Jobbresa till Göteborg i fem dagar. Det känns som en smärre evighet... Vi saknar dig redan älskling!

Finfrämmande!

Nu var det vår tur att bjuda våra vänner från föräldragruppen på middag. Tyvärr var vi inte fulltaliga då ytterligare ett par flyttat från ön och ett annat hade kvällen upptagen. Helt lätt är det inte att få ihop allihopa... Den initiala planen var att ha denna sammankomst lite tidigare, så värmen hängde kvar och därmed utesittande skulle vara möjligt, men tid har helt enkelt inte funnits förrän nu.

Köksbordet fick bäras in i vardagsrummet för att skaka fram lite fler sittplatser tillsammans och lite trångt var det allt med nio vuxna och fem bebisar i vardagsrummet, men... ja, ni vet vad man säger om hjärterum. Det blev en liten återupplivning av bröllopsmenyn, då vi hade en hel del kött kvar i frysen från den stora dagen och vi klagar inte över att få avnjuta tjälknöl, fårfiol, bönsallad och saffranspannkaka igen :-) Och inte nog med att vi fick bröllopsmat, vi fick bröllopspresent också! Tusen tack snälla, kära ni! Ni är helt fantastiska!

Alla älskar vi Ebba!

Ja, bilden säger väl allt?!
Visst är hon mammas, pappas, mormors, plus-morfars, farmors, farfars, plus-farfars, fasters och farbrors favorit också, men det fick bli morfar som fick en "egen" tröja!

Oh my... hur ska det gå nu?

Med risk för att bli politisk måste jag få skriva dessa ord. Fan, fan, fan!!!!!
Utan att avslöja i klartext hur jag la min röst, är jag rädd för att det värsta tänkbara har hänt sett genom föräldraglasögonen: borgarna segrade :-(
Okej, jag kan komma på EN ENDA sak som är positivt med det inträffade - Reinfeldt är trevligare att titta på än Persson - men det är nog fan det enda!
Undrar hur folket har tänkt, för det är ju faktiskt inte så att mer än hälften av Sveriges befolkning är höginkomsttagare, pensionerade miljonärer eller på annat sätt ekonomiskt oberoende. Det kan och är inte kul, att vara arbetslös, småbarnsförälder, sjukskriven eller pensionär ikväll. Inte för att det varit guld och gröna skogar med sossarna bakom spakarna heller, men framtidsvyn ser inte direkt mer lovande ut nu... Det är väl bara att börja spara nu innan föräldraförsäkringen, som utlovat, körs i botten...

BVC igen

Den senaste månaden har Ebba bara ökat 215 gram och 1 centimeter... Det verkar alltså som om den sparsamma växten håller i sig, då det förra månaden såg ungefär likadant ut på siffrorna. Jag är lite bekymrad över detta...
Sköterskan tyckte inte alls att det var något att vara orolig över, men i nästa mening säger människan att - ja, hon behöver nog lite mer att äta. Vaddå tvetydlig kommentar?!
Ebba får ju mat närhelst hon vill, hon äter tills hon är nöjd och är ju som bekant en väldigt glad tjej hela tiden. Jag är säker på att hon skulle låta mig veta om hon var hungrig hela tiden, så varför växer hon inte så mycket då? Det verkar som om det är minimjölk jag har i tuttarna...

Jag ventilerade problemet över en promenad imorse med min kära BB-kompis som är en mycket klok och trygg tvåbarnsmamma, vilket resulterade i att jag genast kände mig lite bättre till mods... "Titta inte så mycket på kurvorna, gå på hur hon verkar må istället" - lika självklart som enkelt. Hon skulle säga till om hon inte var mätt och hon skulle inte vara så lycklig om hon var hungrig. Så jag bestämde mig för att så länge hon ökar och mår bra, så tänker jag inte oroa mig längre! Och så planerar jag att truga i henne lite mer varje gång... :-)

Ps. Lilla fröken fick dessutom sin 2:a vaccination idag, vilken hon inte ens märkte av! Hon lekte med en skallra och tog varken ögonen ifrån den eller gjorde en min när det stack, sved och plåstrades om. Tapper tjej! Ds.

12 september

Tänk att det gått fem månader... FEM MÅNADER! Vart tar tiden vägen?!?! Visst har vi hunnit med en hel del och en hel sommar har passerat, men ändå... Kan inte fatta att det var nästan ett halvt år sedan våran lilla guldklimp kom till oss! Tiden går fort, precis som alla sa där i början...

Grattis på fem månaders dagen mitt lilla hjärtegryn!

Åh, härliga söndag!

Vilken skön dag vi haft! Sovmorgon, långa lekstunder på strålande humör och en låång eftermiddagspromenad i solskenet. Vill inte säga att det är höst än, men det börjar kännas så i luften... Det var varmt ute, men kylan finns där lurpassande när solen inte värmer i ansiktet och det liksom luktar som att hösten sakta är påväg. Var och fönstershoppade längs en folktom Adelsgata med lillfröken sovandes i sjalen, för hon var inte så sugen på att ligga i vagnen. Ligga överhuvudtaget är hon inte så sugen på längre - hon vill stå upp, eller sitta i sjalen - inget annat duger.

Så kom vi hem och det var då dags för dagens smakportion, där det nu skulle testas potatis och blomkålspuré. Dottern var som vanligt intresserad och ivrig av att få maten i munnen, men det varade inte länge. Har aldrig sett henne grimasera värre förut och purén kom i direkt retur! Samma sak hände med sked nummer två så det var bara att inse att blomkål inte var Ebbas cup of tea.
Gick istället och hämtade nästa smak som stod på tur för smaktest - morotspurén... Och den ligger nu som solklar favorit! Hon var lite sunt skeptisk innan hon fick skeden i munnen, trodde väl att det var det där äckliga som sist, men jisses vad hon gapade sen! 5 stora teskedar gick ner i ett rasande tempo :-)

Det kom ett paket

och man kan väl nästan säga att det var en bit av Ebba i kartongen... En helt underbar tavla som lockar fram en mängd känslor, det känns som om hon vinkar till mig varje gång jag ser den... :-)
Den underbara, fina, mjuka lilla handen och foten... som alltid kommer påminna om hur liten hon var. Min fina lilla tjej... Å vad jag älskar dig!!!

(Tillverkad av Lifestone, som har mina varmaste rekommendationer!)

Tröttmössor

Lilla fröken bestämde sig för att dagen hade börjat redan klockan 8, då hon låg klarvaken, jollrande och sprattlande brevid mig. Så det var bara för mig med att vakna...
Pratade, kittlades och busade en stund. Tittade på mobilen med de färgglada djuren, lyssnade på 4:ans morgontv och busade lite till. Pappa klev upp och gick till jobbet men vi låg kvar och mös i täckets värme, tills vi somnade om. Uppenbarligen... för när jag tittade på klockan var den helt plötsligt 11! Hoppsan!

Sim-salabim babysim!

Idag var första gången Ebba badade i något annat än sin blå balja eller badkaret. Det var dags för första gången på babysimmet! Ebba var lite fundersam till en början men det kan väl vara rimligt när man helt plötsligt befinner sig i ett helt hav tillsammans med flera andra bebisar, men det dröjde inte länge förrän hon mös för fullt i sin mors trygga händer. De andra bebisarna är visserligen Ebbas kompisar från föräldragruppen, för vi har lyckats få en "egen" grupp eftersom vi alla ville bada tillsammans. Vi plaskade runt en halvtimme, lekte med fiskar och båtar, fick vatten hällt över huvudet och hade himla trevligt i 34 gradigt vatten.

Lite problematiskt var det dock efter badstundens slut, när både mor och dotter Hult skulle duscha, torka, kläs på och matas, helst på galet kort tid för att den nu myyycket trötta flickan rätt snabbt tappade humöret...

Nån som har en kompis att låna ut, som kan vara mina extra händer i omklädningsrummet nästa vecka?

Ebba goes Katvig

Vi har en alldeles underbar butik här i stan. Och då menar jag verkligen alldeles underbar!!! Det finns så mycket fint där, så man blir helt kollrig i huvudet av att gå in. Bara namnet - "Vildänglar" - får det att klinga i föräldrahuvudet. Kläder för små självständiga, busiga, nyfikna, starka, underbara hjärtegryn liksom!

Jag har hittat minst (och nu snackar vi absoluta minimum, kan lätt höja siffran) fem plagg därinne som jag verkligen vill att min tjej ska få... Problemet är bara att få ekvationen barnbidrag och shopping gå ihop...

Idag har vi iallafall slagit till på en rosa Katvig-overall som jag vet att Ebba kommer vara grym i ;-)

Kalas-sviter...

Vi var på festligheter igår. När jag tänker efter så har det varit mycket festligheter hittills i Ebbas korta liv... Dop, examensfest, födelsedagskalas, bröllop... och igår ytterligare ett dop OCH en 40-årsfest. Jag måste nog säga att det var det finaste dopet någonsin. Ceremonin var på engelska och prästen var dessutom gudfar till barnet och nära vän till föräldrarna. Så personligt, annorlunda, vackert och känslofyllt... Nu ska ju inte vi döpa Ebba, men OM vi hade tänkt göra det, så hade jag velat ha det precis som det var igår!

Sen var det barnets pappa som firade 40 år. Och oj, viken god mat vi fick, sittandes ute i trädgården, njutandes av den sista höstsolen... Ja, det kändes så iallafall, för lite kallt har det allt börjat bli nu. Vi höll ut till strax innan 21.30, men då var det skönt att få värme både från Ebba i sjalen på magen och en tjock Yllet-kofta över axlarna...

Ebba var både kalasfin och på bästa kalashumöret. Den engelska prästen gillade hennes klänning skarpt och när han sa det så höll vi också med - den var väldigt "Austin Power´s"... Inte sant?!

Nåväl, vi var hemma, iklädda pyjamas och nattamatade till dotterns vanliga sovtid... Hon somnade sött, men sov definitivt inte lika sött som hon brukar. Väckte sin mor vid 3-tiden för lite famntid och somnade om efter en halvtimme. Vaknade igen vid 5 för lite mat och somnade om en stund senare. Så trodde jag att nu skulle vi få sova gott ett par timmar till, men ack vad jag bedrog mig! Hon vaknade igen vid 6.00, igen vid 6.30 och ytterligare en gång vid 7.30, och var då klarvaken och jollrade för fullt där mellan oss.

Det blev dax att väcka det tunga artelleriet - pappa! Han gick rätt glatt upp och roade dottern gott och väl en timme, för att modern skulle få liiite mer sömn, vilket undertecknad var myyyyycket tacksam för! Kan berätta att dottern också haft sviter efter natten. Ungefär resten av dagen har tillbringats... såhär: