Bättre sent än aldrig...

Ja, vad säger man? Precis nu kommer jag på att jag helt glömt bort att skriva om Ebbas andra födelsedagskalas. Vilket skedde för inte mindre än två veckor sedan. Gosh! Jag är verkligen inte med i matchen!

Nå, vi hade som sagt ytterligare ett kalas, lördagen efter födelsedagen, då hennes små kompisar var bjudna. Fler ballonger blåstes upp, mer serpentiner hängdes upp och ännu en gång var dessa föremål för Ebbas stora förtjusning. Återigen sjöng vi Ja må hon leva och ännu en gång fick ettårsljuset på tårtan blåsas ut (med föräldrarnas hjälp). Mer fina presenter, leksällskap av Olivia, Isak och Oliwer och givetvis fika igen! Vi hade allihopa en riktigt trevlig extra födelsedag med våra vänner, tack kära ni för att ni kom, sjöng, skrattade och firade våran lilla brutta!

Vilken dag!

En förmiddag med termoskaffe och mumsmums till mammorna, sol i ansiktet och med barnen glatt lekande i sandlådan utanför vårt hus. Såpbubblor blåstes, sandsetet användes flitigt och några nävar sand passerade givetvis de små tokstollarnas munnar. Tack Alexandra för ditt ofantligt trevliga initiativ!


Eftermiddagen förde sedan med sig en cykeltur längs vattnet, glittrande solsken och en picnic på stranden. Smörgåsar, fruktsallad och vin ute i solen tillsammans med mina älskade och ofta saknade klasskompisar! Ebba satt mitt på filten och roade sig med allt roligt som rymdes i picnickorgen medans mamman fick njuta av både sol i ansiktet, härligt umgänge och gott vin i muggen. När vindarna började bli lite kyliga framåt kvällen flyttade vi oss bara hem till oss, köpte med oss varsin pizza på vägen och korkade upp en flaska rött vid köksbordet. Vilken efterfest! Och OJ vilken härlig dag!

Mysigaste tiden

Alla åldrar har sin tjusning, det börjar man märka efter ett drygt år med liten. Men jag måste nog säga att jag just nu njuter som allra mest av att vara Ebbas mamma. Hon ger mig så mycket kärlek och det är så underbart att få vara med henne dagarna i ända. Leende möter hon morgonen, när hon står vaken i sin säng och väntar på att få komma i min famn. Den långa, varma, mjuka kramen jag får när jag lyfter över henne i vår säng och den mysiga gosiga stunden när hon ligger alldeles stilla där mellan oss och bara njuter av att vara nära... Det finns inget bättre sätt att vakna upp på.

Hon ger så mycket av sig själv. Så många kramar, så mycket skratt och så mycket bus. Hon är sitt allra charmigaste jag, pratar så mycket och kiknar av skratt efter varje liten promenad hon tar. Hon bubblar av skratt när vi busar med henne och hon sitter långa stunder förnöjt och samtalar med sina leksaker. Nu kommer hon ofta farandes med en bok och tittar uppmanande på mig för att få den läst. Visserligen håller intresset för innehållet oftast bara en eller två sidor, men det är så underbart att se henne så tydligt visa vad hon vill. Hon flörtar med alla människor hon ser när vi är ute på stan och ingen är oberörd av hennes smittande leende. Hon är världens finaste. Den största kärleken i mitt liv.

Jag kan nästan inte i ord beskriva stunden vi delade vid läggningsdax ikväll. Trött låg hon i min famn, lyssnade till mig som sjöng Trollmor medans vi vankade fram och tillbaka i sovrummet. Hon suger som vanligt på pekfingret och blundar en stund. Så tittar hon upp på mig, tar ut pekfingret och lägger istället sin lilla hand på min kind. Helt stilla ligger hon där och tittar mig rakt i ögonen. Rör lite vid min mun ibland, betraktar hur sången gör så att läpparna rör sig. Tittar rakt in i mina ögon. Jag börjar le, hon ler med mig. Jag börjar skratta lite, hon skrattar med mig. Hela tiden tittar hon rakt in i mina ögon, håller sin lilla hand på min kind. Så somnar hon... Och jag har precis upplevt den mest fantastiska stunden med min dotter.

Jag har aldrig känt mig så älskad som precis just då. Helt utan ord så sa hennes blick allt.
Precis just det ögonblicket kommer jag bära med mig i hjärtat så länge jag lever.

Bebis-besiktning

Längd: 75 centimeter
Vikt: 8530 gram
Tar sig upp till stående: Japp
Går längs möbler: Check
Säger några ord: Jajamänsan. Memma, babba, tette och dä. Häromdagen sa hon dessutom glocka och något som påminde om påskris. Fantastiskt!

Ettårskontroll med tillhörande läkarundersökning skedde i veckan. Klart godkänd bebis, till och med mycket fin var omdömet. Såklart, vem trodde något annat? En nätt liten flicka, med mycket god aptit och busig blick. Våran lilla solstråle!

Leva som man lär

Jag har aldrig använt cykelhjälm. När det var tal om att lagstifta om bärandet av denna tingest var jag ung, snygg och väldigt mån om att någon hjälm defenitivt inte skulle få förstöra frisyren även om det var på bekostnad av en bula i huvudet (för något värre händer ju givetvis aldrig en själv...). Idag tänker jag annorlunda. Jag vet att onda saker händer även en själv och ens närmaste, jag vet hur skör vår tillvaro är och hur lätt livet kan ändras från sjävständighet till fullkomligt beroende genom bara ett fall eller en smäll mot huvudet. Jag skulle aldrig ta risken att låta Ebba åka utan hjälm på cykeln eftersom jag vet att den skyddar henne kanske precis det som behövs för att klara sig bra om olyckan är framme.

Jag har fortfarande inte köpt någon hjälm till mig själv, men jag ska. Jag har inte kommit mig för än bara. Jag vet att jag inte kan fortsätta cykla utan hjälm om jag i nästa andetag säger till Ebba att hon måste ha den för det är så viktigt. Jag bryr mig inte heller om frisyren längre och dessutom anser jag att jag faktiskt borde skydda mitt eget huvud också. Så, alla ni som bryr er mer om mitt huvud än jag gjort tidigare: Mamman kommer snart ha en ny huvudbonad. Självklart en som matchar cykeln ;-)

Beslutsångest

Cykelstol till Ebba inhandlades igår, men det var valet var allt annat än självklart och det var många mentala falluckor som försvårade köpet. Jag har någon djupt rotad idé om att dyrare alltid innebär bättre, vilket den mer logiska delen av mig själv förstår att så självklart inte alltid är fallet. Men vad gör det när den inte så logiska delen fortsätter hävda sin idé? Valet stod mellan en billigare, rakare modell som inte var lika snygg (iofs är väl ingen cykelstol snygg...) som en dyrare, perfekt färgmatchad stol som såg snäppet bekvämare ut. Ebba fick provsitta, vi klämde, vände, mätte, tittade, funderade, resonerade och tillslut efter överläggning med både försäljaren, min mamma och Ebbas kusins föräldrar gick jag till kassan med den billigare varianten. Eftersom det är vardagscykling och inte långmilaturer vi planerar sansade jag mig tillslut och insåg att det inte var värt 300 spänn extra i princip bara för att färgen matchade cykeln bättre. Det finns ju annat att lägga pengarna på när man har barn. Men tankarna tog inte slut där ändå. Ända fram till att bytesrätten var förverkad då jag tvingade mig att slita bort förpackningen runt monteringsdeln, var jag påväg att cykla tillbaka för att byta. Hade jag varit snål? Hon sitter säkert mycket skönare i den andra, den var ju ändå dyrare. Nog var det ju snyggt med en röd dyna i stolen... Sjukt. Jag vet. Nåväl. Vi monterade, placerade Ebba på plats och begav oss ut på premiärtur. Vilken frihet! Att slippa ta vagnen och gå överallt man ska och att framförallt komma fram på ett kick! Ebba tittade nyfiket på allt som susade förbi och var det inte för att vi måste hem för att äta och sova, hade vi nog varit ute och cyklat fortfarande!

På två hjul

Helt plötsligt så var det ett faktum och på en enda sekund förflyttades jag tillbaka till när jag var pytteliten och fick min första bockstyres... Bubblande glad, på vippen att härma Ronjas vårskrik mitt på Östercentrum! Jag har en ny cykel!!! En NY cykel!!! En röd med cykelkorg och knatter när man rullar. Imorgon ska jag köpa cykelsadel till Ebba, sen ska vi ut på tur! Det är som min man sa: "Älskling, du är bortskämd". TAAAAAAAAACK MAMMA!!!!!!!!!

Saknad

Återigen har mina kära föräldrar åkt hem. I fredags åkte pappa och i eftermiddags även mamma och det är med sorg i hjärtat jag vinkar hejdå varje gång. Vårt gästrum ekar tomt och Ebba har krupit in dit flera gånger ikväll för att se om det var där mommo gömde sig. Sötisen.
Vi får döva tomheten med alla trevliga minnen vi har från den här helgen, med kalas, promenader, hemmamys, syjunta och allt annat vi har hunnit med. Men ändå... älskade pappa, mamma och Roland - varför kan ni inte bo här?!?!

Härliga tider!

Dottern sitter och lastar den nya traktorn full med kvistar och gräs. Köttet ligger på grillen, vinet står och väntar på att korkas upp och kvällssolen värmer våra kinder på stugaltanen. Det är underbart med vår!

Födelsedag!

Så var dagen inne, Ebbas första år är till ända och ett nytt började klockan 19.03 ikväll. Det har varit en minst sagt fullspäckad födelsedag som inleddes med sång, frukost och presentöppning på sängen och följdes av ett stort kalas på eftermiddagen. Ljus har tänts, tårta har ätits, hurraropen har skallat och de små kusinerna har busat tills orken var slut (Ebba och a-kusin Emelie har firat ihop. För er som inte vet så är Ebba exakt 2 h & 50 min äldre, båda föddes den 12/4). Jag är överväldigad av alla jättefina presenter hon har fått och även om födelsedagsbarnet själv ganska snart tappade lusten att öppna paket, så har hon förtjust tittat på när papper och presentsnören har rivits av. Favoriterna dagen igenom har helt klart varit ballonger och serpentiner, och de får gladeligen pryda vårt hem ytterligare ett par dagar. Jag vet en mamma som kommer somna ovaggad när huvudet träffar kudden, för oj vad hektiskt det kan vara att ha ettårskalas. Men OJ vad kul!

Tänk att ett helt år har gått sedan vi fick den här lilla flickan i våra armar. Ett helt år av lycka, glädje och av gränslös kärlek. Det käns helt galet att tänka sig, att för ett år och en dag sedan, då fanns inte den här underbara lilla varelsen. Hur såg livet ut då liksom?

Grattis på 1 års dagen älskade Ebba.

Du är det vackraste som finns!

Hon går!!!

Alldeles nyss, femton små steg från hallen till kökströskeln! Små, korta, försiktiga steg med ett leende på läpparna. Och när promenaden avslutades i mammas famn såg hon mest ut som att - nämen VÄNTA nu, vad var det jag gjorde?!

2 dagar innan ettårsdagen, den 10 april klockan 18.20.
Ebba går själv!
Noterat!

Bad combo

Det jag ser när jag tittar ut genom fönstret passar dåligt ihop med vad jag ser när jag tittar mot skohyllan. Antingen håller vi oss inne eller så är det bara att rota fram vinterkängorna igen. Pust.

Påsktid

Trots att Ebba inte har fyllt ett år än så är detta hennes andra påsk i livet. Även om jag hade släppt alla tankar på att det kunde bli en bebis innan påskafton (då vi hade tid för igångsättning), så blev det ändå kvällen innan skärtorsdagen som Ebba kom. Det blev således ingen vanlig påsk förra året, inget påskpynt eller påskmiddagar med släkten, men nog var den ändå bäst i världshistorien! Nu var det bättre med tid för pyntning (även om det enda "påskiga" hemma hos oss är ett påskris med 8 små ägg i) och inköp av påskägg och på påskaftonens morgon var det äggletning på schemat för den lilla damen. Mycket fundersamt tittade hon på det, rullade lite på det och lyckades sedan få upp sitt ägg alldeles själv. Kan inte påstå att hon blev överförtjust över innehållet, ett sandset med spade, kratta, vattenkanna, hink och två sandkaksformer, men bara någon timme senare lekte hon febrilt med de nya sakerna. Återstår nu bara att ta med dem ut där de är tänkta att användas - i sandlådan.

Giltig frånvaro?

Som ni förmodligen märkt (för annars kan jag ju lika gärna sluta skriva permanent) är det ett bra tag sedan några nya rader landade här. Jag har helt enkelt inte haft lust. Punkt slut. Hoppas att det finns lite överseende ch att Ebbas sida inte är bortplockad från allas länklistor för det! Efter att vi kom hem från sjukhuset har all tid lagts på umgänge med dottern, golvläggning i densammes rum och dessutom lite jobb för mamman. Ebba har naturligtvis varit delaktig i allt som gjorts i hennes rum sedan det blev barntillåtet i byggbråten, dvs när slipdammet var bortskurat och alla vassa verktyg var bortplockade. Nu är det sånär som på golvlister helt färdigt och det blir så fint! Färgen blev klockren och så fort det sista fixet är klart kommer bilder, jag lovar!